# ID: svediakorp-gov405355
# author: Sbarbati (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 309
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ledamöter!
Jag anser att vi vid toppmötet i Lissabon hade en föreställning om ett EU som varken kan eller skall förbli endast en ekonomisk union utan som måste bli ett verkligt politiskt organ.
Och för att kunna bli ett politiskt organ måste EU ha en kulturell och social prägel förutom den ekonomiska.
Därför tycker jag att det förslag som kommissionen har framlagt om den socialpolitiska dagordningen är klart positivt.
Jag tycker ändå att jag kan instämma i stora delar av det betänkande som Van Lancker har framlagt - och för detta tackar jag henne - för jag tror inte att Van Lancker när hon gör en direkt hänvisning till tydliga och klara mål, konkreta instrument och framför allt en exakt tidtabell lutar sig emot en gammal socialistisk logik, som någon sade.
Snarare handlar det om ett behov av konsekvens i en verklighet som ur denna synpunkt tycks bli allt svårare att styra eftersom den helt saknar harmonisering.
När vi talar om en rättighetsstadga och ser välvilligt på en europeisk konstitution får vi inte stirra oss blinda på detta utan måste säga att alla nödvändiga åtgärder skall vidtas även om detta fordrar en bättre lagstiftning.
Jag tror inte att Van Lancker vill skapa lagar för att reglera absolut allting.
Snarare tror jag att hon anser att det är nödvändigt att, när samordningen inte bär önskad frukt, när medborgarna har stött på och funnit orättvisor staterna emellan och när det inte finns någon harmonisering på det sociala området, se till att skapa denna harmonisering.
Den öppna samordningen måste alltså kompletteras med en serie åtgärder för att skapa en rättslig grund på det sociala området.
Utan denna blir det svårt att övertyga staterna att harmonisera socialpolitiken i riktning mot jämställdhet och lika möjligheter.
