# ID: svediakorp-gov405351
# author: Bernié (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 347
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Under nästan ett halvsekel har den europeiska konstruktionen grundats på ekonomin.
Man talade för övrigt om Europeiska ekonomiska gemenskapen.
Man har prioriterat byggandet av den gemensamma marknaden: Principen om fri rörlighet för tillgångar, varor och kapital, införandet av regler som styr konkurrensen mellan företag liksom statligt stöd.
Den sociala politiken verkade som korrigerare av de mest skadliga effekterna av den ekonomiska politiken.
De bestämmelser som finns inskrivna i Romfördraget inskränker sig till principen om lika ersättning för män och kvinnor (artikel 141) och till fri rörlighet för arbetstagare.
Kommissionens meddelande och betänkandet av Van Lancker har den förtjänsten att de rättar till obalansen genom att fastslå samspelet mellan den sociala och ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken.
Betänkandet av Van Lancker syftar högt: Föredragande kräver i själva verket att kommissionen skall förstärka dagordningen, huvudsakligen i följande riktning: på området sysselsättning, genom utarbetandet av ett europeiskt avtal för sysselsättning och social sammanhållning, utbildning under hela livet och införandet av en gränsöverskridande förhandskontroll i frågor som rör socialrätt och skatterätt.
På området social dialog bör sedan denna förstärkning konkretiseras genom att anta ett direktiv om informationssamråd, den om den europeiska företagsnämnden, revidering av direktiven om uppsägning.
På området social trygghet slutligen genom att fullfölja strategin om konvergens i frågor som rör social trygghet.
Det handlar om en verklig katalog som framför allt utgår från avsiktsförklaringen snarare än ett genomförbart projekt på medellång sikt.
Till sist är målsättningen att påverka den europeiska socialpolitiken med tanke på globaliseringen, utvidgningen och befolkningens ökande ålder lovvärd.
Den visar att man kan koppla samman ekonomisk konkurrens med social sammanhållning.
Däremot verkar den använda metoden mer diskutabel.
Vad gäller finansiering och deltagande av icke-statliga organisationer vid utarbetandet av gemenskapens politik finns det fortfarande inga rättsliga grunder för det i fördragets artikel 13.
Samtidigt med den nya sociala dagordningen önskar man lagstifta på gemenskapsnivå med risk att standardisera minsta möjliga och kringgå de sociala sambanden inom medlemsstaterna.
