# ID: svediakorp-gov405349
# author: Herman Schmid (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 332
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det behövs verkligen en social dagordning i Europa efter många år av nyliberal ekonomisk politik som har medfört arbetslöshet och social utslagning i alla länder, även i mitt eget, rika hemland Sverige.
I våra stora städer har tiggeriet kommit tillbaka efter att ha varit försvunnet ända sedan de första efterkrigsåren.
Till och med de privata välgörenhetsorganisationerna och deras soppkök tycks åter behövas.
Jag måste därför välkomna syftet med kommissionens arbete och Van Lanckers betänkande.
Många av hennes förslag är väldigt bra och värda allt stöd.
Verkliga sociala insatser kostar mycket, vilket jag tycker diskuteras alldeles för lite i betänkandet.
Dessa medel måste i huvudsak komma från medlemsländerna.
Därför är det de sociala myndigheterna i varje land som man framförallt måste ställa krav på.
Regeringarna måste avsätta mer medel, fler socialarbetare måste anställas och mer resurser måste ges till de frivilliga, sociala organisationerna, annars blir resultatet bara fagert tal utan praktiskt innehåll.
I Van Lanckers betänkande är det kommissionen och dess lagstiftning som framställs som den verkliga motorn i det sociala arbetet.
Jag tror att kraften måste komma nedifrån, och att det gäller att sätta in stödet på den nivå där problemen finns.
Kommissionen kan naturligtvis ge ett viktigt bidrag, men de sociala problemen är lokalt förankrade, och måste hanteras med stor känsla för de konkreta förhållandena.
Kommissionen kan medverka till att sätta ribban högt, men det är socialarbetarna, fackföreningar och de frivilliga aktivisterna som vi måste sätta vårt hopp till, inte till tjänstemännen i Bryssel.
Till sist vill jag bara tillägga att jag inte är medförfattare till ändringsförslag 35 som det står i dokumentet med ändringsförslagen.
Jag är tvärtom mycket kritisk till förslaget.
I stället för mitt namn så skall det stå Figueiredo.
Det måste ha skett ett fel i sekretariatet, och jag ber att detta skall rättas till.
