# ID: svediakorp-gov405348
# author: Flautre (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 591
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
På min grupps Verts / ALE vägnar vill jag först gratulera och tacka Anne Van Lancker för kvaliteten i hennes betänkande, såväl vad gäller innehåll som sättet att arbeta med det, där hon har bemödat sig om ett mycket nära samarbete.
Detta begrepp social dagordning, som verkar teknisk, täcker i själva verket vardagliga realiteter, upplevda av våra medborgare.
Det handlar faktiskt om att agera på frågans brådskande karaktär och att konkretisera det som man kallar den berömda europeiska " sociala modellen ".
Vi har inte rätt att missa detta tillfälle utom för att minska förhoppningarna hos alla medborgare och kollektiva rörelser som de har försett sig med, som är de mest rustade för att skapa en europeisk union i egenskap av medborgargemenskap.
Listan över frågor som skall behandlas skapar sig själv om man ser på vad som brådskar och anpassar vårt agerande till vad som sades i talen vid toppmötet i Lissabon.
Det handlar om att ge de europeiska medborgarna verktygen och den offentliga politik som de behöver för att bygga sin plats i Europa, för att se till att deras grundläggande rättigheter - däribland de sociala - garanteras.
Den brådskande sociala frågan och bevarandet av den europeiska sociala modellen kräver initiativ i syfte att införa rättigheter till en inkomst, en lön och hyggliga pensioner för alla i Europeiska unionen.
Genomförandet av de sociala ambitioner som uppvisades Lissabon kräver en gemenskapsåtgärd, en handlingsplan för att skapa sysselsättning inom tjänstesektorn, i synnerhet inom informationssamhället.
För att lyckas med detta är det föreslagna direktivet i betänkandet absolut nödvändigt för att garantera social trygghet i nya former av arbete.
Det är likaså viktigt att garantera en god hälsokvalitet, ett rikare socialt liv, en bättre miljö för alla - det tredje systemet - och skatteåtgärder och lagstiftning är nödvändiga för att säkerställa såväl en beständig ekonomi som synliggörandet av denna utveckling av solidarisk ekonomi.
Vi godkänner förslagen av Anne Van Lancker och Péry att snabbt anta direktivet från 1998 om information och samråd med arbetstagare och att revidera direktivet om europeiska företagsnämnder.
Det grundläggande kravet av allmänt intresse borde dock vara att uppmuntra oss alla att godkänna förslaget att införliva grunder för sysselsättningen i bestämmelserna och besluten om fusioner, i dag föreskrivet av konkurrensen.
Dessa tre exempel som syftar till att bekämpa fattigdom, att stödja utvecklingen av kreativa aktiviteter för sysselsättning, för sociala band och livskvalitet och att förbättra anställdas rättigheter borde sporra en kammare angelägen om att kunna drömma om ett Europa för medborgare, vilka i dag alltför ofta uppfattar den som en maskin som gör handelsvaror av alla mänskliga aktiviteter.
Flera ändringsförslag visar på skräcken hos vissa av våra kolleger som tar fram sitt suddgummi för att sudda så snart som de läser ordet " lagstiftning ".
Kommer de att förklara för medborgarna att parlamentet anser det nödvändigt att anta direktiv för att skydda investeringar, avreglera offentliga tjänster men inte för att kvalificera eller reglera det som man här kallar arbetsmarknaden?
Detta motstånd mot lagstiftning leder dessutom till en vägran till förhandling kort och gott, då ett ändringsförslag går ända till att föreslå att stryka målet att ingå europeiska kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter.
Det är på detta område som det enligt vår mening är lämpligt att söka den arkaism som kritiserats dem som inte väntar sig det bästa av världar på en marknad utan hinder.
