# ID: svediakorp-gov405347
# author: Jensen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 500
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För ELDR-gruppen är det avgörande att framtidens Europa också blir ett socialt Europa.
Den politiska uppgiften är sålunda att hitta det bästa sättet att uppfylla denna målsättning.
För oss i den liberala gruppen är det viktigt att besluten fattas så nära medborgarna som möjligt.
Detta gäller inte minst för arbetsmarknads- och socialpolitiken.
På toppmötet i Lissabon i våras antog EU: s stats- och regeringschefer en framsynt vision för utvecklingen av ett socialt Europa.
Man lade vikten på ett främjande av EU: s ställning i kunskapssamhället och en öppen samordning med gemensamma mål, men med flexibilitet och frihet i valet av medel.
Detta fastslogs som en bärande princip.
Kommissionen har i sitt meddelande hittat en ram för den socialpolitiska dagordningen, som jag tycker anammar andan från toppmötet i Lissabon på ett bra sätt.
Den öppna samordningen är enligt vår mening rätt väg att gå, om vi skall kunna säkerställa ett socialt Europa.
Det kan finnas behov av lagstiftning på vissa områden, men vi har inte behov av en massa byråkratiska och snåriga bestämmelser som misskrediterar det europeiska samarbetet utan att tillföra faktiska resultat.
Jag vill också gärna uttrycka mitt erkännande av den stora insats som van Lancker lagt ned på utarbetandet av betänkandet.
Hennes insats har varit mycket konstruktiv, och att min grupp är skeptisk till vissa av huvuddelarna i hennes betänkande, måste tillskrivas vår politiska oenighet, och det är ju inte mer än rätt.
Vi delar således inte föredragandens förkärlek till lagstiftning på EU-nivå.
Det finns en rad områden där vi anser att man går för mycket in på detaljer.
Jag vill betona att vi i EU-länderna har olika traditioner och olika problem på arbetsmarknads- och det socialpolitiska området, och genom besluten på toppmötet i Lissabon erkänns detta.
Man har hittat en bra balans i kommissionens tillvägagångssätt.
Den tekniska utvecklingen och nya organisationsmetoder talar ju också för ett flexibelt samarbete, då vi satsar mer på mål och uppfyllande av resultat och mindre på stelbent regelstyrning.
En sådan öppen samordning är inte nödvändigtvis icke-förpliktande.
Nej, den skall naturligtvis vara förpliktande, men den skall byggas upp nedifrån och inte utvecklas genom att vi centralt fastställer en massa bestämmelser och normer.
Den öppna samordningen skall ju vara öppen både i valet av medel och när det rör deltagande av alla berörda parter.
Därför är det viktigt att det skapas ett större offentligt intresse för och i högre grad fokuseras på den öppna samordningen.
Det skall antingen vara inom sysselsättningspolitiken eller i frågan om social utslagning som vi nu tar i tu med hur den öppna samordningen kan tillämpas.
Den skall inte vara hemlig.
Den skall vara mycket mer känd, och här tycker jag att parlamentet har något att erbjuda.
Det kan skapa större offentlighet och sätta större offentlig fokus på processen.
