# ID: svediakorp-gov405341
# author: Van Lancker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 842
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman, fru kommissionär, fru minister, bästa kolleger!
Jag vill först och främst tacka kollegerna och kommissionären och hennes tjänstemän för det utmärkta samarbete vi haft inom ramen för det här betänkandet.
Jag vill också ta tillfället i akt att uttrycka min tacksamhet för alla bidrag från de icke-statliga organisationerna, arbetsmarknadens parter och de experter som hjälpt oss att utarbeta en ambitiös socialpolitisk dagordning åt parlamentet.
Det har så ofta sagts att " socialpolitiken är en produktiv faktor " och det är rätt eftersom ett mer solidariskt samhälle också är ett samhälle som presterar bättre.
Socialpolitiken har dock sina egna lagar, och i socialpolitiken måste man se till att orättvisor försvinner, att den sociala sammanhållningen främjas och att människornas livskvalitet blir bättre.
Därför förtjänar den socialpolitiska dagordningen en mer framträdande plats i den europeiska politiken.
Toppmötet i Lissabon har givit oss chansen att ge socialpolitiken mer tyngd.
Den möjligheten måste vi ta vara på.
Till min stora glädje har jag kunnat konstatera att kommissionen och det franska ordförandeskapet vill ha en ambitiös socialpolitisk dagordning och den målsättningen tror jag, fru kommissionär, fru minister, att vi delar helt och hållet.
Därför skulle jag vilja ägna min talartid i den här debatten åt att fästa uppmärksamheten på några punkter där vi från parlamentets sida skulle vilja skärpa dagordningen ytterligare.
För det första med avseende på strategin.
Den socialpolitiska dagordningen måste göra det sociala Europa tydligt synbart för medborgarna och därför yrkar vi för att göra åtgärder, prioriteter och instrument kraftigare och tydligare.
Vi måste kunna se var det görs framsteg, dessa måste kunna mätas, och den socialpolitiska dagordningen måste få en central plats i den politiska diskussionen vid det europeiska toppmötet.
Av den anledningen yrkar vi med kraft för att införa en social resultattavla, liknande den som införts för den inre marknaden, med tydliga åtgärder, med tidsfrister.
Därför yrkar vi också för årliga diskussioner om den socialpolitiska dagordningen vid vårens toppmöte.
För det andra med avseende på instrumenten.
Den öppna samordningsmetod som sedan Luxemburg används för sysselsättningen har verkligen öppnat dörren för fantastiska nya möjligheter på områden där tidigare endast nationella befogenheter gällde.
Därför begär vi nu att den metoden förstärks och, såsom rådet (sociala frågor) nu har beslutat, tillämpas på uteslutning och fattigdom.
Vidare skulle vi gärna vilja att den här viktiga nyskapande metoden även används för att göra framsteg vad avser moderniseringen av strategin för den sociala tryggheten.
För det tredje, ett men.
Understrykandet av vikten av samordningsmetoden betyder inte att den metoden måste komma i stället för social lagstiftning eftersom vi i Europa även måste fastställa sociala rättigheter, måste våga formulera sociala minimivillkor och måste skapa en social lagstiftning som är nödvändig inom ramen för en europeisk inre marknad.
Parlamentet anser att kommissionen borde bidra litet på sina håll, till exempel när det gäller enskilda och kollektiva rättigheter för arbetstagare, till exempel när det gäller mer trygghet i de nya formerna av arbete, till exempel när det gäller skydd mot nya säkerhets- och hälsorisker på arbetet.
Vi tycker också att det är väldigt viktigt att Europeiska kommissionen tar ett initiativ som på nytt ansluter till rekommendationerna från 1992 om stöd till medlemsstaternas insatser för att garantera var och en rätt till en rimlig inkomst.
Först då kan kampen mot fattigdomen bli effektiv.
Viktiga parter i förverkligandet av den här socialpolitiska dagordningen, till exempel vad avser livslångt lärande, förläggningen av arbetstiden, och nya arbetsformer, är naturligtvis arbetsmarknadens parter och vi hoppas att de kommer att vilja förhandla om alla dessa områden.
Vi ber dock även kommissionen, fru kommissionär, att den, om de här förhandlingarna inte ger något resultat, använder hela sin initiativrätt.
Till sist ytterligare två kommentarer: avgörande för genomförandet av den europeiska socialpolitiska dagordningen är att det bildas ett starkt partnerskap, ett partnerskap mellan institutionerna, partnerskap med medlemsstaterna, med arbetsmarknadens parter, men även med de många sociala icke-statliga organisationer som måste ha en viktig funktion i genomförandet av dagordningen.
Även i det avseendet tycker vi att Europa brådskande måste ta ett initiativ för att förstärka den här medborgardialogen, dialogen med de sociala icke-statliga organisationerna.
Avslutningsvis, socialpolitik får inte betraktas som ett separat kapitel.
Den måste integreras i alla politikområden i Europeiska unionen.
Jag är övertygad om att Europa inte kommer att bli socialt förrän den ekonomiska politiken, konkurrenspolitiken, utrikespolitiken och hela utvidgningsdiskussionen också får ett socialt innehåll.
Jag hoppas, fru minister, att rådet kan låta sig inspireras av parlamentets förväntningar och jag hoppas att ni vid toppmötet i Nice skall lyckas fastställa ambitiösa målsättningar i en europeisk socialpolitisk dagordning som vi sedan tillsammans skall kunna arbeta vidare på under de kommande åren.
