# ID: svediakorp-gov405280
# author: Meijer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 649
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I dag kan vi inte tala om Kroatien utan att se sammanhanget med dess grannland Serbien, där folket nu äntligen frigör sig från den auktoritära klick som styrt landet.
Det handlar om en klick som kallade sig socialistisk, men som nu i drygt tio år har kunnat hålla sig kvar vid makten enbart genom att använda fascistiska metoder.
Vid sidan av ojämlikhet inför lagen för oppositionen och öppet våld från statens sida hör framkallandet av rädsla för den onda yttervärlden hit, liksom även att alla som är kritiska mot regimen utropas till landsförrädare.
Samma recept användes också för tio år sedan i Kroatien.
Kroatien tillhör inte de stater som vi har diskuterat denna vecka som möjligt framtida kandidatland till unionen.
I många avseenden är detta lands ställning jämförbar med Slovakiens, ett land som nu är kandidatland.
Båda områdena var fram till 1918 upproriska delar av Ungern med ett eget språk, en egen kultur och identitet, som motarbetades av den officiella statsmakten.
På grund av internationellt tryck tvingades de sedan att inte bli helt självständiga, utan de måste i stället uppgå i nya samlingsstater som var avsedda att fungera som smältdegel för små slaviska folk, men den sammansmältningen lyckades aldrig.
När Kroatien och Slovakien för ett halvsekel sedan för första gången blev självständiga till namnet var de vasaller till Hitlerregimen.
Yttervärlden ansåg 1945 att man för evigt måste göra slut på dessa staters existens.
I efterhand måste vi konstatera att detta var dumt.
Ignorerandet av dessa folks önskan att kunna fatta beslut självständigt har under många år varit en grogrund för en aggressiv och auktoritär nationalism, en nationalism som inte har dragit någon större lärdom av nazitidens katastrofer och som har en fientlig inställning gentemot andra folk och den inhemska demokratin.
Människorna gömmer sig bakom Tudjman och Meciar eftersom de i dem såg den enda garantin för att kunna bli jämlika med de grannar som tidigare härskat över dem.
Först nu när alla deras rimliga önskemål har blivit verklighet och ingen längre ifrågasätter deras rätt till oberoende slocknar nationalismen och normala politiska förhållanden uppstår.
I båda länderna har nationalisterna nyligen förlorat den politiska makten.
Det kan andra områden med en stark nationalism lära sig en läxa av.
Det enda sättet att bli av med detta är att gå med på alla rimliga krav som dessa nationalister ställer.
Numera finns det all anledning att inte behandla Kroatien på något annat sätt än Slovakien och andra centraleuropeiska länder, vilka om de så önskar kan få ansluta sig till Europeiska unionen.
Vi har nyligen kunnat se att krigsskadorna ännu inte är återställda.
Landets trafikinfrastruktur är sårbar eftersom Dalmatien och Slavonien tillsammans i själva verket utgör två delar av samma folkgrupp.
Däremellan ligger Bosnien som likaså bebos av Kroater, framför allt i västra Hercegovina.
Miljön i de stora befolkningskoncentrationerna i Zagreb, Rijeka och Osijek utgör en risk.
Dessa förhållanden gör det förmodligen nödvändigt med stora investeringar som först senare kommer att ge återbäring i form av turism och ny industri.
Därför är det bra att redan nu sätta in åtgärder för detta.
I likhet med föredraganden ställer jag mig frågan om pengarna till detta verkligen kommer att bli tillgängliga, i synnerhet nu när det verkar som om stora penningflöden också måste till Serbien och unionens budget inte kommer att höjas.
Det tjänar inte mycket till om Europeiska unionen till höger och vänster kommer med löften till krisområden och till kandidatländer som vi sedan inte kan förverkliga.
Vad Kroatien beträffar finns det all anledning att sätta in en ekonomisk åtgärd.
Det som min gruppkollega Papayannakis sade i går om att ge Serbien tillträde till Europeiska unionen bör också gälla för Kroatien.
