# ID: svediakorp-gov405261
# author: Oostlander (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina damer och herrar!
Det är tydligt att vi i dag möjligen upplever en historisk dag här i parlamentet.
Kanske slutet på en av de sista stöttepelarna för en totalitär diktatur i Europa.
Det är naturligtvis svårt att i det sammanhanget nu avgöra hur länge den serbiska befolkningen skall behöva fortsätta att kämpa innan Milosevic verkligen försvunnit.
Ett enigt agerande har visat sig vara mycket viktigt och det kommer också att vara mycket viktigt under de kommande dagarna och veckorna.
Det betyder samtidigt att även Europeiska unionen måste anta en mycket tydlig enig hållning.
I det sammanhanget beklagar jag verkligen att den nederländska utrikesministern, lyckligtvis med avståndstagande av nästan alla partier i andra kammaren, plötsligt antog en ståndpunkt mot Europeiska unionens enighet och mot den serbiska oppositionens vilja.
Jag tycker att det tyder på en brist på allvar och en förolämpning mot sin befattning och för mycket profileringsiver i en fråga där det kan handla om människoliv.
Jag tror att det just nu också är viktigt att inse på vilka grunder den höge representanten och rådet måste fastställa sin ståndpunkt.
Kommer det att bli en högsta gemensamma nämnare eller på grundval av en stor majoritet i rådet - som ju ändå finns i den här frågan.
Förutom enigheten i unionen handlar det naturligtvis om ett erkännande av det faktum att Kostunica vunnit presidentvalet.
Jag undrar om kommissionären på den punkten redan planerat några åtgärder för att visa att vi verkligen betraktar Kostunica som den lagligt valda företrädaren för den serbiska befolkningen och som den partner som Europeiska unionen från och med i dag har att göra med.
Det är naturligtvis svårt att redan nu prata om en budget.
Den höge representanten har redan förklarat det, men vad vi kan göra är att selektivt upphäva sanktioner som en signal till den serbiska väljarmajoriteten.
De kringliggande länderna kommer också att vara mycket intresserade av det.
Jag hoppas att rådet i samverkan med kommissionen snabbt vidtar tydliga åtgärder på den här punkten.
Det är inte lätt att göra sig en bild av Serbiens framtid.
Rättsstat och demokrati, det har vi sett överallt i Centraleuropa, blir inte automatiskt resultatet av en omvälvning.
Nationalism försvinner inte automatiskt för att det kommer en demokratiskt vald president.
Vi måste alltså nyktert och målmedvetet skapa öppningar för en utveckling som även moraliskt-politiskt för Serbien närmare Europa.
