# ID: svediakorp-gov405221
# author: Mastorakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 437
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
I förrgår motsatte vi oss förslaget att utfärda en resolution genom brådskande förfarande om Express Saminas förlisning med hänsyn till den redan inledda rättsliga undersökningen i Grekland och den grekiska regeringens uttalanden om vad som bör göras.
Jag anser att Europaparlamentets ord måste ha en viss tyngd, det får inte bli något hastverk.
Skall då inte vårt parlament även i fortsättningen göra vad det gjort vid alla andra liknande tragiska händelser?
Här i kammaren kunde man i förrgår höra uppfattningen att vi inte vill ha någon debatt om fartygssäkerheten.
Men blev det, eller kan det bli, någon verklig debatt, om man tillämpar det brådskande förfarande som ger oss 2 eller 3 minuter?
Eftersom vi respekterar kammarens beslut i förrgår, har vi gått in för en kompromiss och vi har kommit fram till en gemensam text, tack vare alla gruppernas uppenbarligen mycket goda samarbetsvilja.
Den slutliga texten ger uttryck för vår sorg, som från första stund framförts av vår talman, fru Fontaine, den tar hänsyn till kommissionens uttalanden och kravet på den grekiska regeringen att ansvara för fullständig information och en undersökning, som redan inletts.
Texten understryker vidare vikten av att följa säkerhetsbestämmelserna och vår uppfattning om åsidosättandet av denna skyldighet.
Men är inte just detta föremål för vårt aktiva transportutskotts insatser, och behövs det inte ­ som bekant - en seriös och många gånger tidsödande dialog och procedur för att vi vid varje tillfälle skall komma fram till vad som måste göras?
Är det verkligen så lätt att tillämpa brådskande förfarande, när vi skall besluta om vad som måste göras med sjöfarten?
Det finns alltså ingen anledning att tillämpa brådskande förfarande, eftersom kompromisstexten inte innehåller några punkter som skulle kunna misstolkas som kritik av den grekiska regeringen, och detta just på grund av vad jag tidigare nämnde, nämligen den samarbetsvilja som visats från alla håll.
Frågan kvarstår dock.
Vad vinner vi på att anta denna resolution genom brådskande förfarande?
Under alla omständigheter, herr talman, ställer vi oss bakom detta gemensamma resolutionsförslag, som vi stöder i befintligt skick, med tillämpning av ett brådskande förfarande.
Med stöd av vad jag tidigare nämnt motsätter vi oss naturligtvis de ändringsförslag som lagts fram enligt ett brådskande förfarande.
I fråga om sjöfarten, för att hedra Samina-offrens minne, stöder vi helhjärtat alla ansträngningar att värna om människors säkerhet och om miljön, utan hänsyn till hur det eventuellt kan uppfattas.
