# ID: svediakorp-gov405172
# author: Korakas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 539
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Det är särskilt intressant att kommissionens årsrapporter nu för första gången framhåller att man måste göra en utvärdering av de politiska initiativens effektivitet.
Vi har således framför oss en resolution som visserligen inte snålar med förslag till studier och undersökningar men som ändå inte på ett realistiskt sätt tar itu med de avgörande problem som alltjämt är olösta och de nya problem som kan hota rättigheter och förmåner men också de bakomliggande orsakerna till problemen.
Kvinnorna är fortfarande en av de mest utsatta grupperna inom befolkningen, eftersom deras rättigheter grovt åsidosätts i dagens socialekonomiska system.
Det är det första man bör erkänna, om vi inte bara vill ha en rapport - som ger uttryck för goda avsikter.
Lika möjligheter till förvärvsarbete, socialt engagemang, hälsovård och inom andra områden kan man inte tänka sig utifrån en sådan reaktionär politik som kränker människovärdet, utan likvärdiga sociala framtidsutsikter, ett samhälle präglat av arbetslöshet, undersysselsättning, utan någon välfärdsstat, ett samhälle där människovärdet reduceras till en fråga om kostnader och kommersialisering.
De sociala rättigheterna och förmånerna byggs inte ut utan krymps i stället allt mer, eftersom de anses alltför kostsamma.
De flexibla typer av sysselsättning som man så generöst erbjuder kvinnorna är inte något som vuxit fram genom en naturlig utveckling.
Det beror i stället på att de som har den ekonomiska makten behöver kompensation för den ekonomiska krisen.
De vill slå vakt om konkurrenskraften och övervinsterna på arbetstagarnas bekostnad, och de första offren blir kvinnorna, som fortfarande får lägre lön för lika arbete och som fortfarande framför allt har jobb som inte kräver någon yrkesutbildning.
Kvinnorna står nu inför ännu fler problem och de har inte likvärdiga möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden.
Det är kvinnorna som är de första offren för nedskärningen av de offentliga utgifterna, privatiseringarna inom sjukvården, rätten till vård och behandling ­ och än mer rätten till program för information och förebyggande vård.
De arbetar under villkor som skadar deras hälsa, den kroppsliga, psykiska, andliga, vilket lägger en ännu större börda på kvinnorna, som ju måste kombinera många plikter, dubbla och tredubbla sociala roller.
Även i betänkandet medger man att " ... rapporterna rent allmänt inte behandlar resultaten av politiken och programmen går de inte heller in på faktorerna bakom den fortsatta ojämlikheten. "
Kan man tänka sig att lösa kvinnornas problem och kan man förstärka deras rättsliga skydd mot allt slags diskriminering riktad mot dem inom ett socialekonomiskt system som satsar på kommersialisering, budgetnedskärningar och ökning av övervinsterna?
Man kan inte skapa en politik som ger kvinnan ett verkligt skydd, om man inte helt frångår och förändrar den hittillsvarande modellen för samhällsutveckling.
För att bekämpa utnyttjandet, förtrycket och diskrimineringen måste kvinnorna tillsammans med männen driva sina rättmätiga krav, genom en bred folklig kampfront i vart och ett av länderna.
Trots att resolutionen har vissa positiva inslag, kan man säga att den bara nuddar vid problemet.
Jag är rädd att proklamationerna och de goda avsikterna ännu en gång inte är något annat än innehållslösa förevändningar.
