# ID: svediakorp-gov405165
# author: Alyssandrakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 426
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Barnen är TV-våldets främsta offer.
Alla är numera medvetna om hur skadligt det är att dagligen bombarderas med våldsinslag i TV och multimediaprodukter, framför allt för de yngre, som är mera sårbara, eftersom deras kritiska tänkande ännu inte har utvecklats.
Såväl kommissionens text som betänkandet innehåller vissa korrekta påpekanden om de negativa effekterna på barnens psykiska hälsa och deras personlighetsutveckling, och därigenom också om vilka faror det innebär för morgondagens samhälle att de unga tittar på sådana program och konsumerar sådana produkter.
Förslagen är dock begränsade till frågor om sändningstid, kategoriindelning av programmen, och tar speciellt sikte på digital-TV och betal-TV med stöd av en undersökning vid Oxforduniversitetet om utrustning för teknisk filtrering av TV-program, som föräldrarna måste skaffa sig för att kunna skydda sina barn.
Vi ser ännu en gång hur den känsliga frågan om hur vi skall kunna skydda våra barn, som skall bygga morgondagens samhälle, blir föremål för ekonomiskt utnyttjande, för att företagen skall kunna skaffa sig ännu större vinster.
Hela ansvaret för barnens skydd läggs uteslutande på föräldrarna, och man nämner inte ens produktionen och spridningen av program som kan vara skadliga för barnen.
Men hur skall föräldrarna, även om de lyckas skaffa utrustning för filtrering, kunna skydda sina barn mot de så kallade barnprogram som för det mesta innehåller våldscener och som ibland t.o.m. är värre än skräckfilmer?
Hur skall de kunna skydda barnen mot det våld som finns i överflöd inom multimedia och på Internet?
I kommissionens meddelande erkänner man problemet men föreslår inga konkreta åtgärder, eftersom kommissionen är så helt inriktad på den fria marknaden och den fria konkurrensen.
Dess olika förslag träffar därför inte den hårda verkligheten, som är särskilt hård mot barnen, en verklighet som innebär att de multinationella företagen fritt och ohämmat får jaga efter profit utan att behöva ta hänsyn till vilka följder deras program och produkter får.
I stället lägger de över hela ansvaret på föräldrarna och uppmanar dem t.o.m. att konsumera nya produkter, under föregivande att de skall kunna skydda sina barn.
Det enda som nämns om bolagen är att de skall skapa ett system för självsanering.
Jag stöder vissa intressanta förslag i Angelillis betänkande om hur man skall skydda barnen, och jag håller också med om att det är nödvändigt med en väl underbyggd granskning av de etiska och rättsliga aspekterna på frågan om skyddandet av minderåriga.
