# ID: svediakorp-gov405145
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 256
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Jag röstade inte för betänkandet av Mann därför att även om det ju är nödvändigt att försöka uppnå lika behandling av personer i fråga om sysselsättning och arbete får vi ändå inte vara så ivriga att vi överger skyddet av fri- och rättigheter och respekten för rättsstaten.
Det anges exempelvis i artikel 9.1 i förslaget till direktiv att en person, som anser sig vara offer för åsidosättande av likabehandling i arbetslivet och gör en anmälan, bara behöver fastslå att hon utsatts för en presumtiv diskriminering inför domstol.
Det är då svarandens sak, det vill säga arbetsgivaren, att bevisa att han är orätt anklagad.
Denna artikel ändrades en aning genom ett ändringsförslag i Europaparlamentet, vilket gör den mer komplicerad att läsa men ändrar inte dess allmänna inriktning.
Om direktivet blir slutgiltigt antaget, skulle det således vara den anklagade arbetsgivarens sak att bevisa att han är oskyldig och inte kärandens sak att anföra bevis för vad han lägger fram.
Rättsstatens vanliga principer ändras således undan för undan under inflytande av en extremistisk uppfattning om kampen mot diskriminering, till vilken Europaparlamentet och kommissionen överlyckliga ansluter sig för att lägga näsan i samtliga nationella lagar.
Än en gång kan vi inte godkänna dessa avvikelser, som förslaget till stadga om grundläggande rättigheter i Europeiska unionen för övrigt skall förstärka, eftersom den i sin aktuella utformning ger en bred version av den icke-diskrimineringsklausul som redan hade införts i europeisk rätt genom Amsterdamfördraget.
