# ID: svediakorp-gov405114
# author: Palacio Vallelersundi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 761
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, herr kommissionär!
Vi kommer nu på förmiddagen att godkänna rådets gemensamma ståndpunkt i och med vilken reformen av gemenskapens tullkodex definitivt antas.
Med tanke på att parlamentet inte har lagt fram några ändringsförslag till rådets gemensamma ståndpunkt bör det innebära att det är en perfekt text vi har framför oss.
Så är det inte, men det är en tillfredsställande text och efter noga övervägande och en lång debatt har utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden valt att inte lägga fram några ändringsförslag.
Vilka är skälen till detta?
Vi får ta oss en titt bakåt.
Reformen av gemenskapens tullkodex var inskriven i artikel 253 i gällande kodex och en reform av denna skulle ske före den första januari 1998.
Det innebär att vi redan har blivit försenade.
Denna reform är viktig för intentionen är att se över gemenskapens tullkodex mot bakgrund av framstegen på den inre marknaden och de administrativa metoderna.
Det handlar alltså om en viktig och brådskande reform inom en sektor som, vilket inte är obekant för någon av oss, utgör den verkliga kärnan i det europeiska bygget.
Upprättandet av ett gemensamt tullväsende har varit en av de största framgångarna i utvecklingen mot en europeisk uppbyggnad.
Syftet med förslaget är att förenkla tullförfarandet genom en elektronisk - eller papperslös - deklaration, göra tullbestämmelserna mer flexibla, förbättra uppbördsförfarandena och föreslå en solidare grund för tillämpningen av principen om att någon handlat i god tro beträffande import som lyder under förmånssystemet, samt upprätta juridiska instrument som gör det möjligt att bekämpa bedrägerier samtidigt som de erbjuder en större rättssäkerhet.
Parlamentet godkände vid den första behandlingen av Paasilinnas betänkande tretton ändringsförslag av skiftande karaktär.
Dessa tretton ändringsförslag gick olika öden tillmötes i nästa behandling i rådet.
Rådet godtog i sin gemensamma ståndpunkt som antogs med enhällighet åtta ändringsförslag och avvisade fem.
Jag kommer inte att kommentera de åtta antagna ändringsförslagen eftersom vi alla är överens om dem.
Jag skall i stället säga något om de fem ändringsförslag som inte blev antagna.
Tre av dessa - ändringsförslag 4, 5 och 7 - gällde kommittéförfarandet.
Dessa ändringsförslag måste ses i ett nytt sammanhang med det interinstitutionella avtalet och parlamentet låter bli att insistera beträffade ändringsförslagen om kommittéförfarandet, eftersom dessa på sätt och vis omfattas av det nya interinstitutionella avtalet.
Parlamentet ville i och med ändringsförslag 15 införa ett stycke där tullmyndigheterna uppmanas att tillämpa tullbestämmelserna korrekt och inrätta kontrollåtgärder som garanterar en enhetlig tillämpning av dessa bestämmelser och gör det möjligt att bekämpa bedrägerier.
Rådet ansåg att förslaget inte hade en utformning som lämpade sig för gemenskapens tullkodex och påminde om att det finns en grönbok - som för närvarande håller på att omvandlas till lagstiftning - om bekämpning av just bedrägerier.
Vi kunde därför också godta att det ändringsförslaget avvisades.
Slutligen i ändringsförslag 11 begärdes att ändringen av gemenskapens tullkodex skulle träda i kraft före den 1 januari 2000 och det ändringsförslaget har därmed förlorat sin betydelse.
Förutom dessa ändringsförslag bör vi tänka på att genom den gemensamma ståndpunkten ändrades den text som parlamentet ursprungligen godkände på två viktiga punkter: Den första är artikel 220 där kommissionen ville behålla en längre tidsperiod för att genomföra undersökningar som kunde innebära en uppföljning av bedrägeri eller av en felaktig deklaration.
Utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden insåg efter en lång debatt att det inte vore rimligt att upprätthålla den rättsliga osäkerheten under sex års tid utan att tre år, som är den fastställda perioden, är betydligt rimligare för att med lämpliga metoder och en måttlig skyndsamhet konstatera om felaktigheter har förekommit i en deklaration eller ej.
Vad beträffar ändringen av punkt 6 i artikel 215 får man lov att säga att det handlar om en mer djupgående fråga, för det finns en tendens att den kompletterande deklarationen skall kunna göras var som helst i Europeiska unionen, i synnerhet på den plats i Europeiska unionen där företaget i fråga har sitt säte.
På den punkten bestämde vi oss, med tanke på de administrativa och tekniska framstegen, för att i stället för ett ändringsförslag till lagtexten, lägga fram ett ändringsförslag till resolutionsförslaget som jag hoppas kommissionen kan godta och som gör det möjligt att i en senare reform av gemenskapens tullkodex införa denna i vårt tycke viktiga tanke som förtjänar Europaparlamentets försvar och stöd.
