# ID: svediakorp-gov405109
# author: Pery (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 756
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, jag kommer inte att svara var och en enskilt, utom Torres Marques, eftersom hennes fråga verkligen är alltför direkt och personlig.
Det är sant att jag var lite ledsen över att få se att Maria De Belém Roseira inte längre hade denna befattning.
Jag tror att hon var mycket aktiv under det portugisiska ordförandeskapet, men ni förstår ju att det inte är min sak att döma över det, utan det är sysselsättningsministerns sak, som vi har inbjudit till konferensen om lika möjligheter för kvinnor och män.
Jag kommer således snarare att fullt ut ge övergripande svar på frågorna än enskilda svar till var och en av er.
Flera av er sade om politiken för lika möjligheter för män och kvinnor att den inte fanns för ett år, två år och tre år sedan.
Det är självklart och i egenskap av föreningsmänniska, eftersom jag också som många bland er har ett trettiotal års förflutet från föreningar, vet jag i hur hög grad föreningsrörelserna, kvinnorörelserna och, naturligtvis, de intellektuella rörelserna har arbetat för att föra fram denna fråga och i dag är vi på rätt plats i vår ansvarsroll och institutionella roll.
Kvinnohistorien är till och med över femtio år gammal eftersom jag ibland nämner Olympe de Gouges, som vågade kräva en förklaring om kvinnors rättigheter och lika möjligheter för män och kvinnor och dömdes till halshuggning 1793.
Kvinnornas historia är uppenbarligen mycket lång.
Min andra iakttagelse rör olikheter i arbetslivet.
Mina kära vänner, politisk vilja räcker självklart inte för att från den ena dagen till den andra avskaffa alla sociala orättvisor som vi kan känna till, framför allt i arbetslivet.
Arbetsmarknadens parter och marknaden har sin roll att spela, men vi gör vad vi kan när det gäller att uttrycka en politisk vilja.
Jag vill helt kort tala om för er vad jag gör i det avseendet: jag tvekade inte att föreslå en lag så att vi kan få utökad jämlikhet i arbetslivet.
Den håller för närvarande på att diskuteras i parlamentet och jag införde en bestämmelse, som alla naturligtvis inte uppskattar i mitt land, men den är tvingande och kommer att ge varje företag och bransch skyldighet att vart tredje år förhandla frågan om lika möjligheter i företagen: löner, arbetsvillkor, karriärmöjligheter och tillträde till livslångt lärande.
Min tredje iakttagelse rör er fråga: många tal, många texter och många betänkanden, men inga tillräckligt konkreta framsteg med kvantifierade mål.
Visserligen är Europeiska unionens verklighet att femton medlemsstater fattar beslut och våra kulturella situationer är olika i förhållande till dessa frågor.
Jag tror dock att vi måste kämpa för att få kvantifierade mål för att genomföra politiken med indikatorer.
Och jag nämnde det inte i mitt uttalande, men jag tänker absolut föreslå en genomförbarhetsundersökning om ett institut för könsrollsfrågor vid ministerkonferensen eftersom vi måste ha ett instrument för att följa upp dessa indikatorer och för utbyte av goda metoder.
Den fjärde frågan: framtidsfrågorna.
Två av er nämnde nya sociala rättigheter och nya skatterättigheter.
Jag skulle vilja säga att det är det centrala ämnet för det svenska ordförandeskapet och jag skall för övrigt med stort intresse följa utvecklingen i denna fråga, som säkert kommer att ge mig inspiration till en fransk åtgärd.
Den femte frågan: stadgan.
Vi kunde sannerligen hoppas på ett mer dynamiskt närmande till beslutsfattandet, även om mycket har gjorts jämfört med det inledande stadiet när det gäller detta dokument.
Jag har ändå inte gett upp hoppet om att kunna förbättra texten.
Den sjätte frågan: utvidgningen.
I det avseendet tog jag mig friheten att vara tydlig i New York på mitt lands vägnar.
Jag kommer att vara lika tydlig i dag på ordförandeskapets vägnar.
Vi måste verkligen hjälpa kandidatländerna att anpassa sig till gemenskapens regelverk.
Det förefaller mig självklart.
Men man kan inte tänka sig att lika möjligheter för män och kvinnor skall kunna hållas utanför gemenskapens regelverk och vi kommer naturligtvis att vara lika vaksamma på den frågan som på de övriga frågorna.
Avslutningsvis, när det gäller misshandel och maffians inflytande.
Om Diamantopoulou önskar återuppta ett europeiskt initiativ, eftersom vi redan har gjort en del på gemenskapsnivå om kampen mot misshandel, kommer jag att stödja er.
