# ID: svediakorp-gov405096
# author: Fraisse (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 712
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru minister, fru kommissionär, kära kolleger!
Jag gläder mig åt de båda betänkanden som tas upp till diskussion i dag, såväl betänkandet om sammanfattningen av Dybkjær som betänkandet om framtiden av Ericksson.
Båda betänkandena intresserar mig mycket.
Om ni går med på det, skulle jag i dag helt enkelt vilja tala om det som exakt står i betänkandena, det vill säga vårt mål nu såsom européer inför frågan om lika möjligheter.
Det framgår av betänkandena att det är svårt att gå från teori till praktik.
Mycket teori och många goda ord, det är vi de första att säga och de första att ta till de goda orden, men praktiken låter vänta på sig.
Varför bekymrar det mig?
Därför att jag tror att just nu råder det i Europa mycket stor oklarhet och rådvillhet om lika möjligheter.
Vi vill ha särskilda åtgärder och mainstreaming.
Det är inte så lätt att kombinera dem och vi kan förlora över hela linjen.
Jag tar såsom exempel det som skall hända om en stund, när vi skall rösta kl.
12.00 om två betänkanden om diskriminering och jämlikt tillträde till arbete, i vilka könsfrågan utesluts med motivering att det sägs att könsfrågan behandlas inom andra politiska områden än området för diskriminering.
Jag finner denna ståndpunkt besvärande och dubbeltydig och det förefaller mig att det krävs en viss eftertanke innan ni lägger fram förslag för oss, eftersom det inte är säkert att det härigenom leder fram till praktisk nytta.
Jag tar ett enkelt exempel.
Vi talade om det för bara tre dagar sedan i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor: Talar vi om att försvara flexibilitet eller vill vi bekämpa fattigdom?
Båda sakerna är möjliga, men de är motstridiga, eftersom vi mycket väl vet att flexibilitet leder till större fattigdom.
Internationella kvinnomarschen i nästa vecka kommer att ge oss svaret.
Det finns således motsägelser i vår politik avseende lika möjligheter och jag tror att vi måste bli medvetna om det så att vi bättre kan organisera fortsättningen av projektet, förefaller det mig.
Ett annat exempel, som också ingår i motsägelserna, gäller deltidsarbete.
I dagens betänkanden står deltidsarbete bland de sociala rättigheterna.
Är tillträde till deltidsarbete en social rättighet?
Jag vet inte, men jag tvivlar.
Däremot står det på samma nivå i betänkandena en sak som förefaller mig mycket viktig och som Dybkjær, liksom Ericksson, har betonat och det är att hädanefter måste vi intressera oss för vad man kallar " näraliggande rättigheter ", det vill säga de sociala rättigheterna när det gäller kvinnornas oberoende.
Vad gör en kvinna efter att ha levt tillsammans med en man i tjugo år som lämnar henne?
Vilken pension kommer hon att få?
Det är en bra fråga.
Vilken beskattning har hon?
Det finns inte några lika möjligheter och inte någon verklig jämställdhet för kvinnor utan oberoende och frihet när det gäller sociala rättigheter, som gör det möjligt för dem att behålla sin levnadsstandard hela livet ut.
Jag skulle vilja att denna fråga som i så hög grad betonats i våra betänkanden hädanefter skall stå i centrum för våra ansträngningar.
När det gäller ytterligare ett av mina aktuella bekymmer, kanske, jag vill tala om utvidgningen, är vi mycket glada över att man sedan det finländska ordförandeskapet har uppmanat att sätta upp indikatorer och jag vet att det franska ordförandeskapet är angeläget att stärka denna politik avseende indikatorer, så att det blir en betydande institution.
Det gläder jag mig åt.
Men om ni tillåter, vad kommer att hända med utvidgningen, och det är med denna fråga jag kommer att avsluta, därför att frågan om utvidgningen oroar mig i högsta grad.
Vi röstade ja i går, naturligtvis, till betänkandet om utvidgningen för en lång rad länder.
Men var snälla och tala om var villkoren för kvinnornas rättigheter och lika möjligheter finns i denna utvidgning?
Det bekymrar mig och jag ber det franska ordförandeskapet att ta itu med det?
(Applåder)
