# ID: svediakorp-gov405091
# author: Dybkjær (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 940
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Jag vill gärna börja med att hälsa fru Péry välkommen tillbaka till parlamentet.
Vi som tidigare har hört henne i parlamentet vet att vi med henne som rådsordförande har en mycket engagerad taleskvinna för kvinnosaken, och det är något som vi behöver om våra planer över huvud taget skall infrias.
Vi har i utskottet samlat tre rapporter från kommissionen och behandlat dem gemensamt.
På utskottets vägnar kan jag lova att vi framöver kommer att få rapporterna framlagda i tid, så att kommissionen inte känner att den gör ett stort arbete, men att vi i utskottet negligerar detta och inte får våra betänkanden klara i tid.
Vi har lovat oss själva att detta inte skall ske framöver.
Det som gäller för alla tre rapporterna - jag tar återigen upp rådsordförandens tal - är att man lyfter fram Amsterdamfördragets artiklar och säger att vi härmed har fått en ny och bra grundlag för att arbeta med jämställdhet i kommissionen, och att vi också har fått några instrument så att vi kan genomföra jämställdhet i de olika medlemsstaterna på ett sätt som vi inte har kunnat tidigare.
Det skall vi som kvinnor vara glada för.
Vi kan säga att nästan alla kvinnor har arbetat hårt för att få ett bättre fördrag vad gäller jämställdhet, och jag tycker att vi i all stillsamhet skall vara nöjda med de femton män som suttit och antagit Amsterdamfördraget och alltså varit med om att genomföra jämlikhetsprinciperna, även om man ju inte kan säga att det direkt handlar om en hög grad av jämställdhet i deras församling.
Det är egentligen en paradox att vi i EU å ena sidan har en utmärkt jämställdhetsgrund - inte minst nu i och med Amsterdamfördraget - men att det å andra sidan alltså är femton män - vilket jag inte skall kommentera ytterligare - i Europeiska rådet, som fattar alla beslut.
På ett eller annat sätt avslöjar ju detta att det finns en skillnad mellan principerna och det konkreta genomförandet.
Jag säger också detta, eftersom jag tror att det är oerhört viktigt att vi ger EU ett starkare kvinnoperspektiv, och jag har två anledningar att säga detta.
För det första har vi haft en omröstning i Danmark som klart visar att kvinnorna i högre grad än männen är emot detta projekt, inte bara europrojektet, utan EU-projektet på det hela taget.
I Danmark har vi jämställdhet på riktigt många områden, så kvinnorna borde inte känna sig hotade av projektet.
Men vi konstaterar att på många punkter är kvinnorna emot i långt högre grad än männen.
Så vi har alltså ett eller annat problem, och jag skulle våga påstå att det inte är därför att vi inte talat om att EU är OK, utan det hänger samman med denna överordnade mansdominerade agenda, som kvinnorna känslomässigt röstar emot.
För det andra står vi nu inför utvidgningen, och vi vet att omställningsprocessen från statligt drivna verksamheter till privat verksamhet i högre grad går ut över kvinnorna.
Eftersom länderna i mycket hög grad har sagt att de kommer att ha folkomröstningar, så har vi en stor uppgift i att berätta för kvinnorna i ansökarländerna att EU är bra för dem.
Därför att om vi inte gör en särskild insats på detta område, är jag fullständigt övertygad om att det återigen blir en rad känslomässiga reaktioner, som inte nödvändigtvis har något med EU-bestämmelserna att göra, utan att det i det stora hela är ett mycket mansdominerat företag, och så riskerar vi också i ansökarländerna att få en negativ omröstning, och kanske blir utvidgningen i så fall inte av.
Jag vill därför gärna vädja till rådets ordförande, både den nuvarande och den kommande, och kommissionären om att vara uppmärksamma på denna aspekt, därför jag tror att det är helt grundläggande för vårt arbete att vi gör en mycket stor insats på detta område.
I samband med betänkandena skall jag för övrigt säga - rådets ordförande var också inne på det - att ett av de stora problemen i EU naturligtvis är de stora kulturella olikheterna.
Det är därför inte så underligt att rådets ordförande har svårt att få igenom sin handlingsplan.
Det visar tydligt att länderna har mycket olika intressen, men något av det som vi måste arbeta på, är att försöka utröna var vi särskilt kan göra en insats i de enskilda länderna.
Jag har en önskan om att vi skall kunna få en ordentlig statistik för de olika områdena, så att vi kan få indikatorer för arbetsmarknaden, utbildning och många andra saker i förhållande till jämställdhet, så att vi kan arbeta mycket mer konkret med sakerna.
Jag vill gärna uppmana till att detta också sker för ansökarländerna.
För det visar sig att det är oerhört svårt att få siffror från ansökarländerna om hur fördelningen är mellan män och kvinnor på de olika områden.
Jag tror att om vi skall kunna hantera utvidgningen på ett ordentligt sätt, så måste vi också få dessa siffror.
Det finns tusen andra saker jag kan tänka mig att ta upp, men jag kan se att min talartid är ute, så jag slutar här.
Men jag vill gärna vädja till både ordförandeskapet och kommissionären om att vi skall gå vidare enligt de riktlinjer vi har antytt i betänkandet och som jag nämnt i mitt uttalande.
(Applåder)
