# ID: svediakorp-gov405090
# author: Pery (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,359
# sentences: 95
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar ledamöter, fru kommissionär!
För tredje gången sedan det franska ordförandeskapet inleddes har jag nöjet att tala inför er efter den första utfrågningen av utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor den 11 juli och uttalandet om en övervakningsanordning för industriella förändringar den 5 september.
Jag kommer i dag att tala om ett jämlikt deltagande av kvinnor och män på samtliga samhällsområden.
Det resolutionsförslag om kommissionens rapporter som ni strax kommer att uttala er om har ett omfattande innehåll i frågan.
Jag vill bara nämna tre aspekter som betonats av Dybkjær och vill gratulera henne såväl till hennes högkvalitativa arbete som i egenskap av föredragande i kammaren.
Den första aspekten rör nödvändigheten av att regelbundet utvärdera och följa upp jämställdhetsfrågan på samtliga plan: arbete, sysselsättning, utbildning, yrkesutbildning, familjeliv, hälsa samt kvinnors värdighet.
Bara så djup kunskap som möjligt om samtliga aspekter som ligger till grund för diskriminering ger oss möjlighet att göra betydande framsteg.
Den andra frågan har samband med de nya informations- och kommunikationsteknikerna.
Denna utvecklingssektor ger kvinnorna ett bredare tillträde till arbetslivet.
Vi måste se till att klyftorna minskar på detta område.
Vi måste se till att kvinnorna drar fördel av anställningarna inom denna sektor, samtidigt som vi förhindrar att samma olikheter som inom de traditionella sektorerna uppstår: mindre kvalificerat arbete, ibland icke valt deltidsarbete, korttidsavtal och svårigheter att få tillträde till tjänster med beslutsfattande.
I tredje hand slutligen, att föreslå att tillämpningen av likabehandlingsprincipen skall bli ett urvalskriterium för gemenskapsstöd och gemenskapsfinansiering tycks mig vara väsentligt för främjandet av jämställdhet.
Jämställdhetstemat är ett viktigt politiskt tema och detta tema kommer sålunda att tas upp vid flera tillfällen under det franska ordförandeskapet.
Jag har naturligtvis kommit för att tala om dessa tillfällen inför er.
Vi har anordnat en ministerkonferens i Paris.
Den kommer att hållas den 27 oktober.
Jag har givetvis inbjudit min framstående kollega Rocard till den i hans egenskap av ordförande i utskottet för sysselsättning och socialfrågor liksom Theorin, ordförande i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor.
Vi kommer också att ordna ett europeiskt möte om lika möjligheter i arbetslivet, som samlar experter, arbetsmarknadens parter och företagsledare den 24 november där vi kommer att tillsammans ta upp svårigheter i kvinnornas yrkesbana.
Jag kommer inte i någon högre grad att närmare utveckla mötet om lika möjligheter i arbetslivet nu på morgonen utan snarare de ämnen som jag kommer att ta upp på ministerkonferensen den 27 oktober.
Tre ämnen kommer att tas upp och vi kommer för övrigt att återfinna dem i viktiga texter från ordförandeskapet, vare sig det gäller det femte åtgärdsprogrammet eller den sociala agendan.
Ett jämlikt deltagande av kvinnor och män i beslutsfattandet, det nära sambandet mellan familjeliv och arbetsliv samt införlivande av lika möjligheter i flera grupperingar i unionens ministerråd är de tre ämnena på dagordningen vid ministerkonferensen.
Det första ämnet, som gäller kvinnornas deltagande i beslutsfattande på samtliga områden, visar hur stort underskottet ännu i dag är för kvinnorna jämfört med männen.
Det handlar till och med om ett demokratiskt underskott som för närvarande allt mindre accepteras.
Kommer ni ihåg Pariskonferensen i april 1999, vissa av er kanske minns då vi enades om ett uttalande, men vi, femton ministrar, hade mycket svårt att komma överens om en handlingsplan med kvantifierade mål.
Därför har jag denna gång valt att ta tillfället i akt i samband med de stora texterna från ordförandeskapet för att gå framåt med denna handlingsplan
Jag tar mig friheten att säga er att mitt land har gått in i en avgörande etapp vad gäller kvinnornas deltagande i beslutsfattandet.
Jag sammanfattar i hög grad frågan genom att påminna er om att den konstitutionella reformen antogs i Frankrike den 28 juni 1999, med stöd av premiärministern och presidenten, och att vi omedelbart därefter diskuterade ett lagförslag om lika möjligheter som antogs den 3 maj 2000.
Denna lag kommer att tillämpas vid samtliga nationella val och från och med 2001 vid kommunalval.
De politiska partierna måste således lägga fram listor med lika antal män och kvinnor i växlande turordning för att hindra att kvinnorna förvisas till platser som ger dem små möjligheter att bli valda, annars riskerar partierna att få sina listor ogiltigförklarade eller att inte få ersättning för kampanjutgifterna.
Ett jämlikt deltagande av kvinnorna i politiska beslut kommer att möjliggöra en ordentlig förnyelse av vårt politiska liv i sin helhet, det är jag övertygad om.
Denna maktfördelning kommer att medföra andra djupa förändringar i det ekonomiska, sociala och kulturella livet.
Åtgärdsprogrammet från Peking och de senaste rekommendationerna i juni från det särskilda sammanträdet i FN: s generalförsamling om Peking + 5 går i samma riktning.
Det framkommer tydligt i den rapport som upprättades av det finländska ordförandeskapet om kvinnor och beslutsfattande.
De indikatorer som det utarbetade kommer att göra det möjligt att utvärdera de uppnådda framstegen.
Jag vill också hylla kommissionens initiativ att fatta ett beslut, har man sagt mig - och, Diamantopoulou, jag antar att informationen är korrekt - om jämlikt deltagande av män och kvinnor i de kommittéer och expertgrupper som hon bildar.
Vi måste alla anstränga oss att följa och utveckla detta uppmuntrande direktiv.
Det franska ordförandeskapet är angeläget att gå framåt i frågan och vill lägga fram förslag till sina partner om kvantifierade mål när det gäller kvinnors tillträde till beslutsfattande på samtliga områden: de politiska - det har jag redan nämnt - men också de ekonomiska och sociala områdena.
De första samråd som inletts av det franska ordförandeskapet bekräftar att denna fråga står i centrum för samtliga medlemsstaters bemödanden.
Jag säger därmed inte att vi har nått enighet i fråga om kvantifierade mål, men ni skall veta att jag lägger ner stor energi på att komma fram till en sådan enighet.
Ministerkonferensens andra ämne kommer att gälla sammankopplingen av arbetsliv och familjeliv.
I likhet med Finland har vi skickat ut ett frågeformulär till samtliga medlemsstater, som inom kort kommer att följas av en rapport.
Vi kommer att vända oss till rådet med ett förslag om indikatorer som gör det möjligt att mäta framstegen i frågan.
Jag ville att detta ämne skulle vara en viktig fråga i ordförandeskapets program för att säkra en kontinuitet med det arbete som gjordes under det portugisiska ordförandeskapet.
Jag tänker på Evora-konferensen om frågan om moderskap-faderskap och resolutionen om ett jämlikt deltagande av kvinnor och män i familjeliv och yrkesverksamhet.
Därför att, det vet vi, så länge kvinnorna ensamma, eller nästan ensamma, måste bära bördan av en dubbel dag kommer de att stå kvar i det svåra valet mellan privat- och familjeliv samt arbetsliv och samhällsliv.
Jag har till och med för vana, mina kära vänner, att i Frankrike säga att även om en tvingande lag om politisk jämställdhet ändå ligger inom möjlighetens gräns, är det svårare att genom en lag föreskriva jämställdhet i vardagslivet och jämställdhet i hemmet.
På samma sätt som den offentliga sfären inte längre får vara ett monopol för män, får inte heller den privata sfären uteslutande vara kvinnornas område.
Därför måste vi tänka ut nya sätt att organisera tiden så att varje inblandad part - föräldrar, barn, medborgare, valda och företag - finner sin plats fullt ut.
Det kommer att utgöra en av de viktiga frågorna på ministerkonferensen.
Och jag vill tillägga att jag också skriver in denna fråga till konferensen om lika möjligheter i arbetslivet den 24 november.
Ministerkonferensens tredje ämne kommer att gälla införlivandet av dimensionen om lika möjligheter för kvinnor och män i EU: s olika ministerråds arbete.
Jag skulle vilja starta en process som jag har använt såsom arbetsmetod i Frankrike och som fungerar.
Flera ministerråd kommer för första gången att behandla lika möjligheter för kvinnor och män genom att förbinda detta ämne med frågor som står på föredragningslistan.
Jag vill ge två exempel: rådet för utbildning vad gäller frågan om manliga och kvinnliga studerandes rörlighet samt manliga och kvinnliga lärares rörlighet, eftersom vi har blivit medvetna om att det finns stora olikheter i fråga om rörlighet, samt rådet för den inre marknaden, konsumentfrågor och turism vad gäller frågan om utveckling av elektronisk handel för att göra den tillgänglig för alla män och kvinnor, eftersom vi vet att också här finns det olikheter mellan män och kvinnor vad gäller elektronisk handel.
Utöver ministerkonferensen och konferensen om lika möjligheter i arbetslivet är två mycket viktiga texter, som särskilt ägnas åt lika möjligheter, men härrör från rådet för sysselsättning och socialfrågor, värda att nämnas.
Jag tänker på det femte åtgärdsprogrammet och översynen av direktivet från 1976.
När det gäller det femte åtgärdsprogrammet, vill jag i första hand livligt tacka Theorin och föredraganden, Eriksson, för deras snabbhet som kommer att göra det möjligt att anta programmet före årsslutet, hoppas jag.
Jag vet att parlamentet kommer att vara särskilt uppmärksamt på mainstreaming och genomförandet av de strategiska mål som inte bara rör lika möjligheter i det ekonomiska och sociala livet utan också - jag återkommer än en gång till detta ämne - ett jämlikt deltagande i beslutsfattandet.
Jag kommer för min del att bemöda mig om att finansieringen skall vara i nivå med våra ambitioner.
Också i det avseendet tillkommer det oss att 25 år efter antagandet se över direktivet från 1976.
Denna översyn kommer inte bara att göra rätten förenlig med de mångtaliga besluten från domstolen, utan den kommer också att föra in andra mycket viktiga ämnen i gemenskapslagstiftningen.
Jag tänker exempelvis på sexuellt ofredande såsom en könsgrundad diskriminering.
Begreppet indirekt diskriminering kommer att definieras på ett tydligare sätt och undantagen i fråga om likabehandling kommer att få en bättre inramning.
Det är ett synnerligen stort steg framåt för kvinnorna, vilket Hautala säkert inte kommer att glömma bort att betona inom ramen för framläggandet i kammaren av betänkandet för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor.
Utöver de särskilda frågor som omfattas av mitt departements befogenheter vill jag mycket sammanfattat nämna tre initiativ.
I första hand, riktlinjerna för sysselsättningen som denna gång har utökats med kvantifierade mål.
Således föreslås det att sysselsättningen bland kvinnor skall öka till 60 procent fram till år 2010.
Arbetsmarknadens parters roll stärks också, vilket jag gläder mig åt.
Kort sagt, med den fjärde pelaren som ägnas åt lika möjligheter stärks slutligen den integrerade tillnärmningen av lika möjligheter genom gender mainstreaming och särskilda riktlinjer.
Det andra initiativ som jag skulle vilja nämna rör den sociala agendan som kommer att behandlas vid toppmötet i Nice i december.
Den utgör en viktig prioritering för ordförandeskapet.
Såsom ni vet, ger den brett utrymme åt handling på sysselsättningsområdet och det anges här tydligt att en sammankoppling av familjeliv och arbetsliv bidrar till sysselsättningen.
Jag skulle personligen önska att detta ämne skulle beaktas på ett konkretare sätt i den sociala agendan.
Jag, liksom ni för övrigt, gläder mig åt att agendan innehåller ett kapitel ägnat åt främjandet av lika möjligheter för män och kvinnor och jag hoppas att vi här också kommer att kunna nå fram till kvantifierade mål.
Det sista initiativ som jag skulle vilja betona rör utarbetandet av stadgan om grundläggande rättigheter.
Såsom ni vet är detta projekt resultatet av komplicerade förhandlingar, som slutfördes den 26 september.
Dokumentet kommer att läggas fram vid Europeiska rådet i Biarritz inom några dagar.
Jag vill betona vårt engagemang för att artiklarna avseende lika möjligheter för män och kvinnor klart och tydligt skall ingå i stadgan.
Jag får mycket ofta frågor i det avseendet.
Jag vet att jag redan har haft ordet för länge, och jag kommer således att vara mycket kortfattad, men jag skulle vilja ange vissa fakta.
Tre artiklar i stadgan ägnas åt lika möjligheter för män och kvinnor.
Den första artikeln ägnas åt den allmänna principen för jämställdhet inför lagen för alla människor.
Den andra artikeln handlar om principen om icke-diskriminering, vari ingår könsrelaterad diskriminering.
I den tredje artikeln fastslås principen om lika lön och likabehandling, parad med möjligheten att vidta positiva åtgärder till förmån för det underrepresenterade könet.
Sammankoppling av familjeliv-arbetsliv, rätt till betald mammaledighet samt rättigheter av mer allmän omfattning, såsom rätt till ett värdigt liv och rätt till fysisk och mental integritet, anges också i stadgan.
Alla dessa bestämmelser gör således denna text till ytterligare ett instrument till stöd för jämställdhet.
Det civila samhällets förväntningar är starka, vilket inte har undgått konventionens medlemmar som har velat ha en stadga som är " genderly correct ".
Sammanfattningsvis vill jag upprepa att vi är på rätt nivå på gemenskapsnivå för att tillsammans göra framsteg på de områden som jag har tagit upp.
Men det är också rätt nivå för att göra framsteg när det gäller många andra frågor som rör kvinnor.
Jag tänker särskilt på våld mot kvinnor, en av de prioriterade frågorna i mitt regeringsprogram, och jag vet att denna fråga också engagerar er alldeles särskilt.
Alla framsteg som vi gör i en medlemsstat är framsteg för de andra medlemsstaterna.
Om den nationella politiken berikas av gemenskapspolitiken, måste också gemenskapspolitiken hämta inspiration från nationella erfarenheter.
Jag är övertygad om att det är tillsammans, parlamentet, rådet, kommissionen, men också medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och icke-statliga organisationer, vi kommer att gå framåt och jag vet, och vi vet, att lika möjligheter för män och kvinnor är på frammarsch.
(Applåder)
