# ID: svediakorp-gov405074
# author: Mantovani (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 417
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


(PPE-DE), föredragande av yttrandet från utskottet för sysselsättning och socialfrågor.
(IT) Herr talman!
I egenskap av föredragande av sysselsättningsutskottets yttrande om detta förslag till rekommendation vill jag uttrycka min tillfredsställelse med det slutdokument vi har kommit fram till tillsammans med Evans och Martens, vilka jag tackar särskilt för det givande samarbetet.
Under nittiotalet har kommissionen gjort diverse rekommendationer om denna fråga utan att därmed komma fram till några konkreta lösningar.
Jag hoppas därför att vi äntligen skall finna en definitiv lösning så att rörligheten i Europeiska unionen - för studerande, människor som yrkesutbildar sig, unga frivilligarbetare, lärare och yrkeslärare - blir en fjäder i hatten för Europeiska unionen och så att vi kan undvika den paradox som säger att det är lättare för varor, kapital och tjänster att röra sig i Europeiska unionen än för de europeiska medborgarna själva.
De problem som måste lösas i de olika länderna är av olika slag: till exempel olika bestämmelser om social trygghet, studiemedel, rätt att vistas i landet, skatter och avsaknaden av ett gemensamt erkännande av examina och praktik.
Sedan konstaterar man hur bristfällig informationen om de resurser som främjar rörlighet är och att det finns hinder i form av knapphändiga kunskaper i främmande språk.
Jag skall ta upp ett av ändringsförslagen om att lägga in en särskild kategori i denna rekommendation: nämligen forskarna, eftersom grönboken ursprungligen omfattade även denna grupp.
Jag är faktiskt övertygad om att vi, bortsett från problem med organisation och samordning som inte kan undvikas eftersom de uppstår till följd av att kommissionens generaldirektorat omorganiseras, måste prioritera stöd och stimulans till forskningen i Europa.
Denna sektor är grundläggande för ländernas tillväxt, internationella konkurrenskraft och utveckling, särskilt med tanke på en jämförelse med Förenta staterna och på de negativa effekterna som rörlighetsproblemen har, till den grad att unga forskare har större incitament att flytta till Förenta staterna än att flytta inom Europeiska unionen.
Det är därför frågan om forskarna skall vara kvar, Evans.
Därför föreslår jag medlemsstaterna att bemöda sig konkret tillsammans med kommissionen för att lösa problemen, även de byråkratiska, med rörligheten och sätta upp precisa mål i form av en tvåårig handlingsplan och en slutrapport.
Detta vore det minsta man kan begära för att vi skall få det område med frihet som är alla Europas medborgares grundläggande rättighet.
