# ID: svediakorp-gov405069
# author: Reding (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,127
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Jag skulle vilja tacka Europaparlamentet och dess föredragande för det viktiga arbete som har utförts i den här frågan.
Jag kommer ihåg när man här diskuterade V-chipset; jag var en av de parlamentsledamöter som slog näven i bordet och krävde en möjlighet till föräldrakontroll.
Kommissionen ställer sig bakom konstaterandet i betänkandet om att ett samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen är nödvändigt för att stärka skyddet av minderåriga under de kommande åren.
Inte för att harmonisera.
Det är det ingen som vill, ingen har talat om det, ingen har för avsikt att göra det.
Utan för att utarbeta minimiregler.
Jag är den sista som skulle vilja angripa subsidiariteten.
Jag försvarar den för att den är nödvändig.
Men subsidiariteten måste tjäna till att åstadkomma någonting, och inte fungera som ett skydd.
Jag är övertygad om att när det gäller skydd av unga personer är vi de främst ansvariga, och jag är också övertygad om att det finns överväganden som etiskt sett står högre än strikt formalistiska överväganden.
När det gäller att införa en självregleringskod bör det noteras - särskilt på ett tekniskt plan - att i vissa medlemsstater har TV- och radioutsändare redan infört regleringskoder för TV, som skall göra det möjligt för föräldrar att stänga av strömmen.
Kommissionen har också samrått med Digital videobroadcasting group, DVB, om de tekniska aspekterna av systemen för skydd av minderåriga, särskilt digitala filter.
Kommissionen anser också, i likhet med parlamentet, att alla familjer bör få tillgång till dessa filteranordningar till ett rimligt pris.
Men ni vet att det när det gäller TV ännu inte finns några effektiva system.
Däremot har allmänheten tillgång till filter för Internet, och det borde påskynda utvecklingen av liknande filter för TV, särskilt digitala filter.
När fler program kommer ut på marknaden kommer föräldrarna alltså att tekniskt kunna hindra barnen från att titta på vissa program.
Men vi får inte glömma de etiska och rättsliga aspekterna.
Man löser faktiskt inte problemet genom att nöja sig med att trycka på en knapp eller dra ut en kontakt.
Journalisterna bär också ett ansvar, det har nämnts här, och de som sänder TV-programmen, operatörerna.
Jag skulle vilka erinra om att kommissionen har antagit en handlingsplan som syftar till att främja en säkrare användning av Internet, och som dessutom skall medvetandegöra användarna om problemet.
Och jag anser att även om denna upplysningskampanj rör Internet, kommer den också att få återverkningar på TV-programmen.
Det stämmer att medlemsstaterna inte delar samma uppfattningar när det gäller vad som är förbjudet eller tillåtet för minderåriga, vilket parlamentet konstaterar.
I betänkandet påpekas att det finns anledning att gradvis skapa en konvergens, även om det är alltför tidigt att fastställa de kriterier som skall gälla för en sådan konvergens.
Även om det inte verkar möjligt att anta enhetliga kriterier, är det enligt min mening vårt ansvar att nå fram till en viss klassificering av TV-programmens innehåll, samtidigt som föräldrarna får valfriheten att bestämma om minderåriga får eller inte får titta på programmen.
Jag vill också ge ett svar på frågan om ett nationell TV-företag som med information som täckmantel har visat chockerande bilder.
Man bör veta att det för journalistyrket alltid har funnits en etisk kod och en självkontroll av tillämpningen av denna etiska kod, och det har fungerat ganska bra, det måste jag säga.
Det förekommer alltid övertramp, undantag, men man bör veta att det rör sig om undantag.
Men de är ändå chockerande.
Enligt min uppfattning måste man lägga ansvaret på kåren, så att den själv tar ansvar för innehållet och för vad som visas och inte visas.
Jag har själv varit journalist till yrket under 20 år.
Och jag vill säga er en sak: en journalist får inte skriva och får inte visa allt han vet, allt han känner till, all den information han förfogar över, eftersom det kan tillfoga stora skador på tredje person.
I sitt betänkande uppmanar parlamentet också kommissionen att uppmuntra inrättandet av en reflektionsgrupp, som skall ha ansvaret att utarbeta ett utkast med grundläggande rättsliga principer om skydd av minderåriga på medieområdet, vilka tillämpas i medlemsstaterna.
Kommissionen skall beakta denna uppmaning, eftersom ni vet att vi år 2002 skall lägga fram direktivet " television utan gränser " på nytt, för att göra en översyn.
I det sammanhanget tror jag att det är mycket viktigt att inleda ett omfattande reflektionsarbete om samhällets ansvar i mediefrågor.
När jag säger samhällets ansvar tänker jag inte endast på de europeiska regeringarna, jag tänker också på det politiska ansvaret på nationell nivå, medieaktörernas ansvar, föräldrarnas ansvar och ansvaret i samhället i stort.
Jag är också mycket lyhörd för de synpunkter som har framförts om utbildning, om bildkunskap, om att få de unga generationerna att inta ett kritiskt förhållningssätt till media och inte konsumera vad som helst, när som helst och hur som helst.
Jag vill också tala om att branschen redan har skapat ett självregleringssystem på internationell nivå, vilket går under beteckningen Internet Content Rating Association, där kommissionen deltar.
Det skulle vara tänkbart att uppmuntra ett liknande initiativ för det audiovisuella innehållet.
Era tankar i den riktningen kommer att välkomnas, också i samband med direktivet " television utan gränser ".
När det slutligen gäller skydd av minderåriga skulle jag vilja meddela att det finns en rekommendation från rådet av den 24 september, om främjande av nationella ramar som skall säkerställa en jämförbar och effektiv nivå på skyddet av minderåriga och människans värdighet.
Det är tänkt att kommissionen skall förbereda en rapport till parlamentet och rådet om de åtgärder som har vidtagits av medlemsstaterna i enlighet med denna rekommendation.
Syftet med en sådan studie skulle vara att utvärdera effektiviteten hos den föreslagna strategin, en strategi baserad på principerna om självreglering, och mina avdelningar har just satt igång arbetet och har översänt ett frågeformulär till medlemsstaterna.
Kära kolleger!
Jag anser att en sak är säker.
Det är inte med hjälp av teknologiska, tekniska eller andra åtgärder som vi kommer att lösa problemet, det är samhället i sin helhet som har ett ansvar att åta sig.
Vi håller på att ta vårt ansvar.
Om också andra kan ta sitt ansvar kommer jag att höja rösten för att alla kommer att tillämpa en lösning, tro mig.
