# ID: svediakorp-gov405058
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 944
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman, ärade ledamöter!
Kommissionens stora reformprojekt som sammanfattas i vitboken tjänar i första hand syftet med en ökad effektivitet, det vill säga en verklig och omfattande förbättring av den ekonomiska förvaltningen på samtliga budgetområden.
Medlen skall i fortsättningen utbetalas på ett mer målinriktat och effektivt sätt och givetvis med bättre garantier om att medlen faktiskt utbetalas till det som budgetmyndigheten har avsett.
Det är det viktigaste målet och min kollega Kinnock har alltid tydliggjort hur många steg vi måste ta på vägen mot målet, för reformprocessen består av flera åtgärder.
Jag vill påpeka att vi redan har tagit många steg, om det nu gäller arbetsplatsbeskrivning, om det gäller införandet av en central finanstjänst i generaldirektoratet budget för att bara nämna två viktiga sådana.
Vi har nu att göra med en ändring av budgetförordningen som egentligen inte infördes förrän 1998 då man upptäckte att det var viktigt att genomföra inte bara en förhandskontroll, utan även en intern efterhandskontroll, det vill säga ha en internrevisionstjänst.
Det är först sedan 1998 i och med den sjätte ändringen av den gamla budgetförordningen som den oberoende styrekonomen är ansvarig för båda uppgifterna.
En kort tid senare meddelade den oberoende expertkommittén oss att en sådan struktur inte kan vara svaret på allt eftersom det låg en konflikt i detta.
Oberoende av om sådana konflikter faktiskt har förekommit så finns det en konfliktpotential.
Redan det kan göra att frågan ställs om den som tidigare gett klartecken till en utgift verkligen har möjlighet att utföra en noggrann kontroll i efterhand - på kritiskt avstånd.
Enbart det faktum att det kan verka som att det inte längre föreligger ett oberoende, borde få oss att åter betrakta den funktionen separat.
Det är det förslag som föreligger.
Det har även påpekats att förslaget bör upptas i budgetförordningens totala revision, men eftersom budgetförordningens totala revision kommer att ta större tid i anspråk - redan på grund av frågans komplexa natur - har kommissionen bett att beslutet i den enskilda frågan skall fattas i ett fast-track-förfarande.
Angående frågan om budgetförordningen vill jag kort nämna att jag beklagar att den reviderade versionen inte föreligger på alla språk ännu.
Jag kommer att göra allt jag kan för att påskynda detta, så att parlamentet slutligen får tillgång till dokumentet på alla språk.
Jag vill tacka de båda utskotten - budgetkontrollutskottet och budgetutskottet - för denna intensiva debatt och i synnerhet också föredragandena van Hulten och även Dell ' Alba som inte kunde vara här i dag.
Jag uppskattar verkligen att van Hulten har sett det som sin personliga uppgift att finna en mycket fin lösning på denna ändring av budgetförordningen och därigenom sätta igång denna nyckelfaktor för reformen.
Vad de föreslagna ändringarna beträffar vill jag kort säga följande: Kommissionen godkänner införandet av ytterligare skäl.
Detta skäl - liksom de ändringar i artikel 2a som ni har föreslagit - gäller er oro som kommer till uttryck här för att styrekonomen under övergångsperioden kan försvagas i sin förhandskontrollerande funktion.
Det kommer inte att ske, för vi har ju - om jag nu bara utgår från tjänsterna - beslutat att 80 tjänster kommer att stå till förfogande på området förhandskontroll under övergångsperioden.
Jag kan än en gång påpeka - eftersom det ibland uppstår missförstånd på den punkten - att förhandskontrollen grundar sig på en sampling-metod.
Hittills har 10 procent av handlingarna kontrollerats, vilka utgjorde 89 procent av budgetvolymen.
Därför måste även det alltid nämnas.
Numera har det minskat till 80 procent, men det grundar sig på en riskbedömning.
Det innebär att det på områden med en hög risk till och med förekommer en 100 procentig kontroll.
Jag förstå er oro för att det vid bortfallet av en sådan förhandskontroll - innan det kommer till en utgiftsprocess - kan uppstå ett underskott.
Kommissionen tar givetvis fasta på parlamentets oro på den punkten.
Jag vill därför åter poängtera att vi har utvecklat ett mycket exakt förfarande för att undersöka om de enskilda generaldirektoraten som i fortsättningen kommer att vara ansvariga för dessa förhandskontroller är i stånd till detta.
Endast om de är i stånd till detta kommer även sampling, det urval som ofta kontrolleras skickas tillbaka.
En sådan säkerhet måste givetvis existera.
Jag vill kort nämna att kommissionen godtar ändringsförslag 2 där det fastställs - och det är mycket viktigt - att styrekonomen skall utarbeta en årlig rapport för att större insyn skall skapas.
Den fråga som tas upp i ändringsförslag 3 är i mina ögon mycket viktig, nämligen att ett differentierat förfarande skall gälla institutionerna, det vill säga att åtskillnaden mellan förhandskontrollen och den oberoende revisionstjänsten under alla omständigheter skall vara obligatorisk för kommissionen och rådet och parlamentet, men att de mindre institutionerna, som faktiskt har en betydligt lägre driftsbudget, själva skall få avgöra om de vill göra en sådan åtskillnad.
Det är givetvis en fråga om erfarenhet.
Kanske kommer man då slutligen fram till att det bör vara obligatoriskt; men det bör de först själva få avgöra.
Jag tror att det också kommer att underlätta förverkligandet av denna reform.
Jag anser att detta förslag är så vettigt att jag nästan beklagar att jag inte har kommit på det själv.
Men det visar också hur viktigt det är att kommissionen och parlamentet kompletterar varandra på ett konstruktivt sätt.
Jag tackar därför för era förslag och er rådgivning.
(Applåder)
