# ID: svediakorp-gov405051
# author: van Hulten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,362
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag är glad att så många personer från allmänheten här i dag för alla där uppe kan se finns det mycket få personer närvarande här nere vid denna tid på kvällen.
Dagens debatt markerar ett viktigt steg i den reformprocess som inleddes av Prodis kommission för lite över ett år sedan.
Det är det allra första lagstiftningsförslag som denna kammare tar ställning till som en del av reformpaketet.
Förslaget att skilja funktionen för internrevision från funktionen förhandskontroll baseras direkt på rekommendationerna som formulerades av kommittén av oberoende experter som parlamentet godkände i mitt betänkande den 19 januari i år.
Detta förslag till lagstiftning är viktigare för kommissionens framtid än dess allt annat än spännande titel antyder.
I dess första betänkande fastslog kommittén av oberoende experter att internkontroll och internrevision var helt åtskilda - till och med motstridiga - aktiviteter, som inte tillhör samma avdelning.
De drog slutsatsen att förhandskontroll och internrevision är aktiviteter som använder helt olika teknik och handlar om helt olika saker.
Den ordning genom vilken de har hållits kvar inom samma generaldirektorat bör ses över.
Internrevision måste spela en effektiv, stödjande roll i kommissionens tjänst så att kommissionen kan utöva sina befogenheter.
Med den målsättningen i sikte bör de personalresurser som tilldelats internrevisionen ökas avsevärt.
Vidare måste internrevisionen ges en oberoende ställning.
Revisionsrätten hade samma åsikt 1997 när den skrev att det fanns en latent konflikt mellan befogenheten att bevilja ett godkännande - och därmed kostnad - och ansvaret att därefter bedöma samma kostnad i enlighet med kriterierna för en sund ekonomisk förvaltning.
Kommissionens snabbspårförslag avser att lägga fram rekommendationen från kommittén av oberoende experter och tillsätta en internrevisor som arbetar åtskild och oberoende från styrekonomen.
Jag har inga tvivel om att dess genomförande kommer att vara nyckeln till framgång för det reformpaket som vice ordförande Kinnock meddelande i april.
Jag är stolt över det faktum att budgetkontrollutskottet har kunnat bli enhälligt överens om ett förslag till yttrande inom en mycket kort tid.
Jag tackar därför de övriga medlemmarna i utskottet för deras hjälp och i synnerhet herr dell ' Alba, vilkens arbete som föredragande för budgetutskottet var ovärderligt.
Låt oss hoppas att rådet nu kommer att ta ett blad ur vår bok och visa samma skyndsamhet.
Medan utskottet är positivt till det väsentliga i kommissionens förslag finns i mitt betänkande ett antal ändringar som måste göras för att få förslaget om åtskilda befogenheter att fungera.
Jag känner tyvärr att i brådskan att lägga fram ett förslag inom den tidsgräns som fastslås i reformvitboken lyckades kommissionen inte att fokusera ordentligt på de närmare detaljfrågorna.
De ändringar som vårt utskott föreslår är avsedda att klarlägga kommissionens text, att införa vissa minimistandarder för rapportering och att utforma texten mer detaljerat för de olika europeiska institutionernas speciella förhållanden, vilka alla påverkas av varje förändring av budgetförordningen.
För det första måste uppdelningen av ansvarsområdet mellan styrekonomen och den nya internrevisorn klargöras.
Det är inte tillräckligt att fastslå att en internrevisor måste tillsättas.
Budgetförordningen måste också innehålla en arbetsbeskrivning.
I vårt utskotts ändringsförslag försöker man göra en klar åtskillnad mellan styrekonomens roll, som förblir ansvarig för förhandskontroll, och internrevisorn som ansvarar för efterkontroll och i synnerhet rapportering om kvalitet hos ledning och i kontrollsystem.
För det andra skulle kommissionens förslag göra att det skulle bli obligatoriskt att tillsätta en internrevisor för alla institutioner.
Detta verkar klokt för en institution med en stor driftsbudget eller de med en relativt stor administrativ budget, som Europaparlamentet och rådet, men skulle inte nödvändigtvis verka klokt för andra små institutioner som har en personalstyrka för budgetkontroll på bara fyra personer.
Medan dessa institutioner måste kunna välja att tillsätta en internrevisor är det tillräckligt att införa vissa minimikrav om revision för styrekonomen.
Det måste dock klargöras att denna åtskillnad bara kan tillämpas under en övergångsperiod.
När omarbetningen av budgetförordningen är avslutad, förhoppningsvis inom ett till två år, måste den tillämpas fullt ut av alla institutioner.
Några medlemmar i utskottet har förordat att tillsättningen av en internrevisor bör göras obligatorisk för alla institutioner i detta skede.
Naturligtvis kan en sådan uppfattning vara tilltalande men om det leder till tillsättning av minst 20 fler tjänstemän utan uppenbar förhoppning om direkta effektivitetsvinster bör det motarbetas.
Det är dock viktigt att institutioner som inte anställer en internrevisor hanterar internrevisionen på allvar.
Jag blev förvånad att upptäcka att i minst en av de mindre institutionerna gjordes inga revisioner av styrekonomen, trots det tydliga kravet på att så skall ske enligt budgetförordningen.
Den tredje ändringen av kommissionens förslag i mitt betänkande är därför ett minimikrav om rapportering.
Ett av de problem som parlamentet har haft under senare år är bristen på standardiserad information om budgetkontroll från institutionerna.
Jag föreslår därför att både styrekonomen och internrevisorn skall lägga fram en årsrapport om sin verksamhet.
Till sist måste institutionerna lära av varandra i stället för att hela tiden hitta egna vägar att lösa problem.
I mitt betänkande föreslås att den årliga internrevisionsrapport som läggs fram i en institution bör göras tillgänglig till alla andra institutioner så att de vid behov kan använda slutsatser från andra håll i sin egen förvaltning och för sina kontrollsystem.
Jag har redan påmint kammaren att detta förslag bara är inledningen till en full omarbetning av budgetförordningen.
Parlamentet har inte ännu mottagit den officiella texten till förslaget men vi har kunnat se en preliminär version av texten och även om jag hoppas att den fullständiga texten snart skall överlämnas till parlamentet vet jag att kommissionen önskar vara säker på att texten är rättsligt och språkligt hållbar.
Det är ett mycket omfattande dokument.
Några i parlamentet har redan kallat det för " monstret " men det skall bli en av de viktigaste lagstiftningsakter som vi får se under detta parlaments mandat.
En av de viktigaste förändringar som kommissionen förordade är avskaffandet av systemet med förhandskontroll.
Detta förslag får inte enhälligt stöd i detta parlamentet, som kommissionären väl känner till.
Många ledamöter är oroade att det nuvarande systemet med budgetkontroll skall försvinna innan ett nytt system, som i dag bara finns på papper, har visat sig fungera.
Vi har därför begärt att kommissionen skall ge ett löfte om att under övergångsperioden, som snart skall börja, systemet med central förhandskontroll bibehålls och inte påverkas av införandet av internrevisionsfunktionen.
Jag skulle vilja be att kommissionen i dag bekräftar det löfte som den redan har gett parlamentet i denna fråga.
Jag vill dock gärna ordentligt klargöra min personliga åsikt.
Jag är i princip positiv till ändringen.
Som kommittén av oberoende experter påpekade förra året baseras de flesta oegentligheter som kommittén belyser på beslut som godkänts av styrekonomen att den skenbara kvalitetsgaranti som godkännandet ger är en myt och lägger fram två kraftfulla argument för att förändra systemet.
För det första blir förhandskontroll, vare sig total eller grundad på stickprov, troligen inte en kostnadseffektiv process.
Arbetsinsatsen att kontrollera alla transaktioner är helt uppenbart en dålig avvägning medan stickprov förmodligen inte ger tillräcklig avskräckande effekt.
Den andra och grundläggande principen är att varje fasthållande vid förhandskontroll kolliderar med den avgörande invändningen att den, faktiskt om inte formellt, flyttar ansvaret för ekonomisk regelmässighet från den person som verkligen handhar kostnader till den person som godkänner dem.
Även om revisionsrätten aldrig uttryckligt stött avskaffandet av centraliserad förhandskontroll och vi fortfarande väntar att höra dess synpunkter på det förslag vi har framför oss, har den fört fram möjligheten att ändra till ett annat system.
I sitt yttrande 1997 skrev den: " Vad gäller att helt avskaffa kravet på förhandskontroll är detta inte godtagbart såvida det inte ersätts av andra förfaranden som ger minst likvärdig säkerhet och det skulle även kunna innefatta andra budgetansvariga tjänstemän än styrekonomen. "
Utmaningen för kommissionen kommer att vara att övertyga parlamentet att den kan skapa denna säkerhet.
