# ID: svediakorp-gov405043
# author: Alyssandrakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 227
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kolleger!
Det är till att börja med positivt att vi diskuterar frågan om uppförandekoden.
Det dyker emellertid upp några motiverade frågor.
Är det möjligt att de som har använt sina vapen i Jugoslavien till att mörda försvarslösa, till att förstöra byggnader och broar, till att orsaka irreparabla miljökatastrofer, de som mördade och mördar barn i Irak, verkligen är intresserade av vapenkontroll?
Är det möjligt att de som erkänner att den europeiska försvarsindustrin är viktig ur ekonomisk och strategisk synvinkel är ärliga när de säger att Europeiska unionens yttre verksamhet måste genomsyras av värden som demokrati och skydd av de mänskliga rättigheterna?
De är snarare mer oroliga för, vilket för övrigt har sagts, att vapnen hamnar i fel händer eller att de i sina aggressionshandlingar blir beskjutna med vapen som har tillverkats av dem själva.
Men, kolleger, vapnen är redan i fel händer, och det skulle vara självbedrägeri att tro att vi genom förfaranden som denna uppförandekod skulle kunna hindra den nya ordningens aggressivitet och brott.
Vi vet att kodens existens inte beror på några filantropiska känslor hos dess upphovsmän utan på folkens ihärdiga motstånd mot imperialismens brutalitet.
Vi anförtror våra förhoppningar om en värld utan konflikter och utan vapen till den globala freds- och till folkrörelsen.
