# ID: svediakorp-gov405028
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 439
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Som den ärade ledamoten vet har vi vidtagit ett antal kraftiga åtgärder mot regimen i frågor som visering och tillgångar.
Det finns ett allvarligt argument om man skall gå vidare eller inte.
För egen del och även om jag alltid ville resa till Burma, framför allt för att besöka Bagan, skulle jag inte drömma om att resa till Burma under nuvarande förhållanden och jag vill råda andra samma sak.
När det gäller hela frågan om handel och investeringar skall jag vara absolut uppriktig mot den ärade ledamoten om min bedömning och min oro.
Min bedömning är att grundorsaken till varför det inte sker mer investeringar i Burma är den politik som bedrivs av regimen där.
Så länge som en sådan regim uppträder på det sättet skulle det vara märkvärdigt om någon ansåg att det var någon idé att investera där.
Mitt andra problem, närhelst jag tänker på eller talar om sanktioner, är en oro för hur mycket sanktioner i praktiken påverkar situationen.
Levnadsförhållandena för folket i Burma, på grund av den hemska regering som drabbat dem, är svåra nog som de är, och jag skulle inte vilja göra något som förvärrade dessa levnadsförhållanden.
Så jag tvekar att gå vidare i handelsfrågan eller att ge råd om ytterligare insatser för handel eller investeringar.
Vad gäller ytterligare uttalade politiska åtgärder är jag alltid beredd att överväga sådana.
Här måste man mycket noga tänka över hela frågan om huruvida det är värt att föra en dialog eller inte.
Om vi exempelvis fortfarande skulle sända en delegation till Rangoon skulle vi naturligtvis enbart överväga detta, om det fanns en garanti för att en delegation kunde träffa Aung San Suu Kyi, om det fanns en garanti för att den kunde träffa hennes partikolleger, om det fanns en garanti för att den även kunde möta ledare för de etniska minoriteterna.
Under dessa omständigheter skulle kanske en delegationsuppdrag kunna vara motiverat.
Man måste diskutera frågor som denna genom grundligt övervägande av fördelar och om det verkligen skulle skapa några märkbara, positiva effekter eller inte om man associerar sig med människor som driver en politik som de flesta i världen anser vara förfärlig.
En sista punkt.
Jag anser att det är mycket viktigt att Asean-länderna själva sätter press på Burma.
Burma exporterar instabilitet till resten av regionen, den exporterar narkotika, den exporterar hiv / aids och jag hoppas att resten av regionen skall göra vad den kan för att förändra politiken i Rangoon.
