# ID: svediakorp-gov404961
# author: Busquin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 733
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru Plooij van Gorsel!
Jag tackar er för ert anförande.
Jag är medveten om hur viktigt ert betänkande är som ett stöd till det europeiska området för forskningsverksamhet.
Jag tror att vi måste inse att vårt mål inte är ett klassiskt ramprogram.
Ni som har erfarenhet kanske säger att det redan har påpekats flera gånger.
Jag anser att vi i dag behöver något som strukturerar det europeiska området för forskningsverksamhet, dvs. något som går utanför det ramprogram som kompletterar de nationella programmen.
Vi behöver en strukturerande beståndsdel, vilket innebär att vi måste acceptera vissa tillvägagångssätt.
Här återkommer jag till den andra delen om variabel geometri.
Skulle man öppna ett flertal staters nationella program om en fråga med ett europeiskt mervärde, då kunde kommissionen och unionen intervenera.
Men vi måste intervenera enligt kriterier som så långt det är möjligt tillåter alla medlemsstater, och även andra länder, att få tillgång till Europeiska unionens alla delar.
Vi har nya tillvägagångssätt att försvara.
Vi har aldrig använt oss av artikel 169 i fördraget, men med hjälp av denna artikel skulle medlemsstaternas åtgärder kunna mobiliseras och samordnas på ett bättre sätt.
När det gäller den tvärvetenskapliga frågan delar jag er uppfattning.
Det stämmer att denna punkt inte är särskilt utvecklad, men den tydliggörs trots allt i kriterierna.
I det avseendet lyder den tredje punkten på sidan 9 i dokumentet: " nödvändigheten att kombinera kompletterande kompetens i olika länder, särskilt vid tvärvetenskapliga problem, och att använda sig av jämförande undersökningar på europeisk nivå ".
Det är tydligt att framtidens utveckling - och det betonade ni i ert betänkande - kommer att ske vid teknikens och vetenskapens gränslinje, t.ex. inom biologi och informationsteknik.
Det är således tydligt att den tvärvetenskapliga aspekten kommer att beaktas, och det kommer dessutom att bli en av det europeiska mervärdets beståndsdelar.
När det gäller frågan om Europeiska unionen och dess brist på intresse för grundforskning, tror jag inte att det stämmer.
Jag tror för övrigt att detta motsatsförhållande mellan grundforskning och tillämpad forskning är föråldrad.
På många områden kan man se att element från grundforskningen omedelbart framstår som element i en tillämpad forskning.
I de nuvarande ramprogrammen händer det därför att frågor om grundforskning och frågor om tillämpad forskning blandas ihop.
Jag anser inte att det behövs en uppdelning här, i alla fall inte för min del och inte heller för det vetenskapliga samfundet.
Det verkar inte som om forskarna har en känsla av att Europeiska unionens program systematiskt utesluter grundforskningen.
Jag tror att vi kommer att få tillfälle att tala om detta igen i våra diskussioner, herr Papayannakis, men det finns ingen uppdelning i vår inställning.
Det finns för övrigt ingen som talar om en sådan uppdelning, och det är inte något som näringslivet ber om.
För att till sist svara Piétrasanta vill jag tacka honom för hans anförande och konstruktiva vilja.
När det gäller ett reflektionsarbete med STOA tror jag att vi faktiskt behöver göra något tillsammans, eftersom kammaren, det gemensamma forskningscentrumet och medlemsstaternas framtidsforskningsinstitut är berörda.
Vi har ett intresse av att samarbeta bättre och mer ingående.
Jag är därför öppen för alla debatter och diskussioner om den frågan.
När det mera särskilt gäller samarbetet mellan Europa och Medelhavsområdet, tror jag att ni liksom jag har kunnat konstatera att såväl länderna i norra Medelhavsområdet som de på den södra sidan är intresserade av att bedriva forskning och teknisk utveckling tillsammans.
Men i den frågan skulle jag trots allt vilja säga, inför parlamentet, att det är viktigt att detta behov - som har uttryckts och som för övrigt är en motor för den ekonomiska utvecklingen och innovationerna på detta område - skall beaktas inom ramen för Meda-programmen och alla de program som rör externa förbindelser.
När det gäller yttre förbindelser tenderar man ibland att inte prioritera forskning och teknisk utveckling.
För egen del tror jag att det är något centralt för en bättre förståelse och en större rörlighet för forskare runtomkring Medelhavet.
Det var i alla fall den slutsatsen som forsknings- och vetenskapsministrarna drog vid mötet om denna fråga på Capri förra helgen.
