# ID: svediakorp-gov404948
# author: Belder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 325
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag har med stort intresse tagit del av kollega Titleys intresseväckande betänkande.
Tillåt mig att gå in närmare på två aspekter i det.
I motiveringen räknar föredraganden upp fyra " väsentliga kriterier " som den europeiska politiken vad gäller vapenexport bör uppfylla.
Men kriterium 3, den europeiska försvarsindustrins behov och utmaningar, och i viss utsträckning kriterium 4, utvecklandet av den gemensamma försvarspolitiken, står potentiellt och även i själva verket i strid med kriterium 1, det vill säga ett samstämmigt externt agerande från Europeiska unionens sida, varvid dess målsättningar i fråga om konfliktförebyggande åtgärder och främjande av mänskliga rättigheter står i förgrunden.
Den europeiska vapenindustrin har ju behov av export, och denna går ofta till länder som framgångsrika konkurrenter av olika politiska och strategiska orsaker inte levererar till.
Detta är i praktiken tyvärr inte sällan länder som man inte borde leverera till på grund av konfliktförebyggande åtgärder.
Tänk på de stridande parterna i Kongo och på länder i Mellanöstern.
På grundval av detta övervägande pläderar jag för tydlighet: vilket kriterium går först vid en konflikt mellan de kriterier som Titley tar upp?
En andra punkt, föredraganden sätter med rätta fingret på den känsliga punkten beträffande de nationella myndigheternas kontroll av de egna vapenhandlarnas beteende.
Man lägger inget hinder i vägen för dem om de bara sitter i telefonen för att möjliggöra transaktioner mellan parter i andra länder.
Kanske skulle det vara meningsfullt att komplettera Titleys praktiska förslag härvidlag med att införa ett tillståndssystem för finansieringen av handeln med krigsvapen liksom för betalningar av vapentransaktioner.
Kontroll av penningflödet gör det klart svårare att kringgå föreskrifterna för vapenhandeln.
Samtidigt innebär kontroll av de ekonomiska flödena att myndigheterna inte mäter med olika mått som de gör nu genom att vilja kontrollera de faktiska flödena och samtidigt vänder bort blicken från de virtuella ekonomiska flödena.
