# ID: svediakorp-gov404943
# author: Morgantini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 410
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman!
Jag erkänner att jag längtar tillbaka till den tid då det från Europaparlamentet, men också från olika pacifistiska rörelser och fackföreningarna, kom signaler om att man skulle tänka och agera för en successiv minskning av vapenproduktionen och man frågade sig hur man skulle kunna lägga om krigsmaterialtillverkningen till civil produktion.
Jag tycker fortfarande att detta måste vara inriktningen, att vi inte uppgivet får betrakta krig och konflikter som oundvikliga och att försvarspolitiken inte skall bedrivas genom en stor vapenproduktion, utan att Europa måste skaffa sig en försvarspolitik byggd på intervention där inte vapnen dominerar utan förmågan att medla på ett fredligt sätt för att finna en icke-våldslösning på konflikterna.
När detta är sagt skall också sägas att jag är en drömmare som står med båda fötterna på jorden, jag överger inte mina drömmar och försöker arbeta för att förverkliga dem.
Jag anser att det är viktigt, som det står i det yttrande som just utskottet för industrifrågor har antagit och som är bilagt betänkandet, att man med uppförandekoden har gjort framsteg i riktning mot kontroll och rationalisering av vapenexporten från Europeiska unionen - och den slutsatsen kan vi också dra av den årsrapport vi har granskat.
I denna mening är Titleys betänkande särskilt verkningsfullt och visar inte bara på förtjänster utan även på brister, inneboende gränser i det betänkande som har framlagts för oss, liksom uppförandekodens användbarhet.
Jag skulle vilja understryka några punkter som jag tycker är särskilt viktiga: att göra uppförandekoden rättsligt bindande.
Att aktivt verka för att en internationell uppförandekod om vapenöverföring utarbetas.
Att skapa mer insyn i tillämpningen av uppförandekoden - för att kunna göra en riktig bedömning av hur den fungerar - till exempel vad gäller uppgifter om för vilket antal och vilket slags vapen tillstånd har getts, liksom vilka länder som exporterar och tar emot vapnen.
Att kontrollera mellanhänder och brokers samt att förhindra att Europeiska unionens vapen kan säljas på platser där de mänskliga rättigheterna kränks på ett tydligt sätt och på krigsskådeplatser, vilket nu förekommer.
En annan viktig punkt är förbudet mot export och marknadsföring av utrustning och know-how som i praktiken används för tortyr.
Det finns många andra viktiga saker men avslutningsvis skulle jag vilja säga att insynen fordrar att parlamenten är mer delaktiga i beslutsprocessen och att de icke-statliga organisationerna deltar.
