# ID: svediakorp-gov404942
# author: Titley (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 750
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Det kanske har undgått några, men det faktum att jag kan stå här och leda en debatt om rådets årsrapport om vapenexport är faktiskt ganska sensationellt, först och främst för att detta parlament under många år har krävt en uppförandekod för vapenexport men fick höra att det var en omöjlig dröm.
Ändå har vi en kod till stor del på initiativ av den brittiske utrikesministern, Robin Cook, som återigen är ett bevis på att där parlamentet leder vägen kommer rådet till sist att följa efter.
För det andra sade cynikerna när man kommit överens om koden att den var för kraftlös och att den inte skulle fungera.
Ändå är det uppenbart från årsrapporten att den har fungerat över alla förväntningar, inklusive dem i medlemsstaternas regeringar som betraktade detta projekt med stor misstänksamhet.
Uppförandekoden har skapat ökad ömsesidig förståelse, större öppenhet och en större konvergens av medlemsstaternas politik.
Dessutom köar icke EU-länder för att ansluta sig till koden.
Ju mer global koden är ju effektivare blir den helt naturligt.
För det tredje fruktade man också att koden skulle genomföras i hemlighet.
Men i dag kan vi tack vare det finländska ordförandeskapet diskutera årsrapporten.
Stora framsteg har således gjorts under en kort tidsperiod.
Det gläder mig och jag gratulerar alla som varit engagerade.
En effektiv och samlad EU-politik om vapenexport är avgörande om EU skall kunna uppnå sina utrikespolitiska mål, framför allt med tanke på de många instabila områdena vid våra gränser.
Man kan inte påstå sig respektera demokrati och mänskliga rättigheter om man inte agerar för att stoppa att vapen för mord och förtryck hamnar i fel händer.
Man kan inte seriöst arbeta för konfliktlösning och fredsstiftning utan att kontrollera vapenexport, framför allt handeldvapen.
Man kan inte förvänta allmänhetens stöd för fredsbevarande insatser om våra trupper kan dödas av vapen som vi själva har levererat.
Samtidigt förblir den europeiska försvarsindustrin strategiskt och ekonomiskt viktig för EU.
För att överleva måste de fortsätta att konsolidera och rationalisera.
En gemensam vapenexportpolitik är viktig för denna process.
Därför var det ramavtal som undertecknades av sex medlemsstater i juli så viktig.
Trots de enorma framsteg som gjorts finns det områden där uppförandekoden måste förstärkas.
I rådets årsrapport fastslogs att man behövde upprätta en gemensam lista över militär utrustning.
Detta kom man överens om i juni och man har kommit framåt vad gäller listan över utrustning för paramilitära ändamål, upprätthållande av allmän ordning och inrikes säkerhet.
Jag gläder mig av hela mitt hjärta över denna utveckling.
Koden är dock bara ett politiskt åtagande mellan medlemsstater.
Den borde vara rättsligt bindande.
I artikel 7 i koden åläggs medlemsstaterna att förhindra att exportsändningar sänds vidare till icke önskvärda slutanvändare.
Ändå skiljer sig bestämmelserna om slutanvändare väldigt mellan länderna.
De måste samordnas bättre och bli mer effektiva.
Som inledning behöver vi en informationsdatabas på gemenskapsnivå om licenser och icke önskvärda slutanvändare.
Det är uppenbart att många vapen hamnar i fel händer på grund av mellanhänder inom vapenhandeln.
Men de flesta länder har liten om ens någon kontroll över den.
I mitt eget land behöver jag en vapenlicens för att äga ett hagelgevär men inte för att börja med vapenförsäljning i min trädgårdsbod.
Detta är fel och jag välkomnar den brittiska regeringens uttalande i förra veckan att detta måste stoppas.
Vi måste kontrollera verksamheten hos vapenförsäljare i hela EU.
Jag blev chockad nyligen när jag upptäckte att det finns upp till 300 vapenförsäljare enbart i sydöstra England.
Denna oreglerade handel med död väcker naturligtvis anstöt i modern civilisation.
Därför måste det ske framsteg på det tyska ordförandeskapets förslag för att kontrollera vapenförsäljning.
Det bör nu bli en prioriterad fråga.
Till sist, den största garantin mot missbruk av vapenexport är insyn.
Årsrapporten är ett stort steg framåt, men den insyn den ger beror på öppenhet i de nationella rapporter som den baseras på.
Vissa är bättre än andra.
Sedan 1997 har min egen regering offentliggjort årsrapporter om vapenexport som har prisats för sin öppenhet.
Jag uppmanar alla andra regeringar att göra detsamma.
Jag rekommenderar mitt betänkande till kammaren.
Jag uppmanar rådet att handla på mina rekommendationer för att förstärka EU: s åtagande för global fred och stabilitet.
