# ID: svediakorp-gov404937
# author: Andersson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 357
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Det vi nu håller på med är att omsätta artikel 13 i fördraget i praktisk politik.
Vi gjorde det först med förslaget om diskriminering på grund av ras och etniskt ursprung och nu fortsätter vi med handlingsplanen och diskriminering av arbetslivet.
Jag vill börja med att tacka de båda föredragande, Mann och Cashman, för alldeles utmärkta betänkanden.
Jag skall uppehålla mig vid en speciell grupp, nämligen de funktionshindrade.
Jag har följt den här frågan sedan jag var ledamot av Sveriges riksdag och vi gjorde en stor utredning, som utmynnade i ett förslag mot diskriminering i arbetslivet.
Vi tittade då på arbetslösheten, som vid den tiden generellt var väldigt låg i Sverige, och jämförde med arbetslösheten bland de handikappade.
Vid den tiden hade vi en 2-procentig arbetslöshet generellt bland hela befolkningen.
Bland de svårast handikappade var arbetslösheten 70 procent.
Fortfarande är det så att de svårast handikappade knappast kommer ut på arbetsmarknaden.
De är idag diskriminerade.
Därför behövs den här typen av lagstiftning, och ofta är det bara små åtgärder som behövs.
Vi pratar ofta om den inre marknaden och ungdomars möjligheter att kunna studera och arbeta runtom i Europa.
Men hur är det för ungdomar, som har något funktionshinder?
Hur är möjligheten för dem att kunna verka på den inre marknaden, att kunna studera i olika länder och utveckla sig?
På detta område diskriminerar vi idag.
Därför är det viktigt att vi kommer åt denna diskriminering.
Detta skall följas av fler områden.
De handikappade är också diskriminerade när det gäller att komma in på kulturinstitutioner och på näringsställen.
Därför måste saken följas upp.
En sista punkt: När det gäller organisationslivet är de handikappade oerhört viktiga.
Eftersom organisationslivet är viktigt i denna process hoppas jag att det ändringsförslag som jag lade fram och som blev antaget i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter om att mer än en organisation kan få del av bidragen också blir det förslag som antas slutgiltigt.
