# ID: svediakorp-gov404917
# author: Sbarbati (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 470
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Vår grupp har bedömt båda betänkandena positivt och vill särskilt understryka hur koncentrerade alla är på behovet att utvidga programmets tillämpningsområde genom en rad ändringsförslag - som faktiskt har visat på många nya former av diskriminering - för att försöka säkerställa att alla människor behandlas likvärdigt oberoende av kön, ras, etniskt ursprung, religion, personlig övertygelse, ålder och sexuell läggning.
Den liberaldemokratiska gruppen ser positivt på allt detta men särskilt på parlamentets verksamhet, när man vill insistera på att också och framför allt förebygga fenomenet, liksom på god praxis.
Målsättningarna att förbättra förståelsen för alla problemets bottnar och de nya sammanhang där det visar sig, hela dess vidd och utveckling och framför allt insatserna riktade till de aktörer som skall genomföra den ovan nämnda goda praxisen tycker vi är helt oemotsägliga.
Men ännu mer oemotsägligt tycker vi det faktum är att det på slutet även finns utrymme avsatt för att utvärdera hur processerna och programmen fortskrider, vilket också är en garant för rättvisa, opartiskhet och insyn.
Jag skall främst uppehålla mig vid de möjligheter till självständighet medlemsstaterna får och att de måste koncentrera sig på insatser av hög kvalitet.
För första gången har vi alltså en åtgärd av ett annat slag: i stället för att ösa ut en hav av pengar kontrollerar man insatsernas kvalitet, insisterar på kvalitet.
Sedan måste själva insatserna övervakas och resultaten spridas.
Det tycker jag verkar vara en mycket positiv och konstruktiv process, bland annat därför att resultatet sedan kan ställas till allas förfogande för att förbättra våra framtida insatser.
Även jag vill uppehålla mig vid det religiösa undantaget.
Jag är glad att parlamentet tog upp denna fråga.
Jag tror egentligen att det är ett felsteg och att man bör diskutera och tänka över detta undantag.
Jag vill bara understryka en av frågorna.
I mitt land, Italien, har en kollega, en lärare i katolicism som dock undervisade vid en statlig skola, avskedats eftersom hon blev med barn, inte gjorde abort och inte var gift.
Om detta är möjligt frågar jag er: hade samma sak hänt om inte de religiösa myndigheterna hade haft denna självsvåldiga makt?
Paradoxalt nog kan jag tillägga att om denna lärare hade gjort abort hade ingen märkt någonting och hon hade kunnat behålla sin anställning.
Eftersom hon i stället respekterade att livet är heligt och sin rätt till moderskap förlorade hon det på grund av en diskriminering som jag anser vara fördömlig.
Jag skall tillägga att om hon hade varit man hade hon inte haft något som helst problem till följd av sitt privatliv, eftersom magarna ännu inte växer på männen!
