# ID: svediakorp-gov404916
# author: Gillig (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 318
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru komissionär, mina kära kolleger!
Denna vecka är en viktig vecka för kammarens debatter.
I går var det fråga om stadgan om de grundläggande rättigheterna och i dag, genom gemenskapens initiativ, behandlar vi frågan om kampen mot diskriminering.
På så sätt stärker vi Europeiska unionens ståndpunkter om de konkreta situationer som medborgarna befinner sig i när det gäller diskriminering och lika behandling.
Jag skulle omedelbart vilja påtala hur viktiga dessa två texter är: dels direktivet, eftersom det handlar om rättsläget, och dels handlingsprogrammet, eftersom det möjliggör en konkret tillämpning av nya metoder som kan nå bred spridning.
Jag kan inte acceptera att somliga gör en sammanblandning mellan å ena sidan en nödvändig kamp mot diskriminering och för lika behandling och å andra sidan andra slags förbudsfrågor.
Man får inte blanda ihop vad som helst.
Det förslag till direktiv som behandlas i Manndirektivet är ytterst viktigt, och jag vill uppehålla mig vid det.
Förslaget syftar till att stärka principen om lika behandling och samtidigt minska möjligheterna till undantag, som i våra ögon är alltför många.
Jag vill återkomma till det undantag som rör religiös tillhörighet.
I denna svåra fråga vill jag framföra våra reservationer och bekräfta vår angelägenhet om principen om konfessionslöshet, särskilt i samband med bekämpning av diskriminering.
För oss framstår det som grundläggande, i synnerhet då man har integrerat frågorna om verksamheten på det sociala området och inom hälso- och sjukvården.
Önskan att agera har att göra med befogenheter, inte med religiös övertygelse.
Ytterligare ett par ord om diskussionen, som skulle kunna inledas, om kravet på att föra statistik i den här frågan.
Det är ett måste.
Vi måste emellertid se till att denna statistik inte vänds mot dem som är föremål för uppgifterna.
