# ID: svediakorp-gov404913
# author: Blokland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 397
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi diskuterar under eftermiddagen två av kommissionens tre förslag där antidiskrimineringslagstiftning föreslås på grundval av artikel 13 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.
Nu har min grupp aldrig varit förespråkare för att ta med artikel 13 i fördraget.
Inte för att vi godkänner diskriminering, tvärtom, men eftersom vi inte ansåg det vara önskvärt att föra upp detta ämne på Europanivå.
Det är redan en hel del reglerat på detta område, såväl internationellt som nationellt.
Europeiska kommissionen är ganska återhållsam i sina förslag, men av Europaparlamentets ändringsförslag framgår det att man vill gå mycket längre här: en övergripande europeisk antidiskrimineringspolitik måste komma till stånd, varvid nationalstaterna kontrolleras av kommissionen.
Denna idé tilltalar mig inte alls.
Varför skulle det centralistiska Europa lyckas bättre än de nationella statsmakterna som står mycket närmare sina medborgare och har en mycket högre nivå i fråga om demokrati och bärkraft?
En känslig punkt är motsättningen till andra grundläggande rättigheter som religions- och livsåskådningsfriheten och rätten till respekt för privatlivet.
Enligt min åsikt inkräktar artikel 4 i kommissionens förslag och det ändringsförslag till detta som lagts fram av utskottet för socialfrågor på dessa rättigheter.
Religion och religiös övertygelse utgör ingen individuell angelägenhet.
Det är typiskt för en tro att man bekänner sig till denna i en gemenskap och på ett långtgående sätt låter denna komma till uttryck i sin livsinställning.
Därför har identitetsbundna organisationer, skolor och vårdhem grundats av och för människor som delar en religiös övertygelse.
Personalen, såväl i chefsställning som underordnade, skapar gemensamt formen för detta.
Kan kommissionären förklara varför kommissionen förbigår detta?
Ändringsförslaget från utskottet för socialfrågor gör inte saken mycket tydligare.
Det förefaller föra livsåskådning och levnadssätt ännu längre ifrån varandra, och därigenom begränsas institutionernas möjligheter att efterleva och bibehålla den egna identiteten ytterligare.
En absolut religionsfrihet kan inte existera, lika lite som absolut jämlikhet.
Diskriminering i den bemärkelsen att man behandlar människor som mindervärdiga, smädar dem och låter dem stå tillbaka är ett ont som måste bekämpas.
Men vi måste se upp så att lagstiftaren i sin strävan att skydda de svagare i samhället inte tränger undan andra grupper med uppfattningar som är i minoritet.
Därigenom skulle viktiga garantier i fördragen och grundlagarna skadas.
