# ID: svediakorp-gov404903
# author: Naranjo Escobar (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 653
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Diskriminering i alla former är motbjudande för vårt sätt att se på samlevnad och undergräver en av unionens vägledande principer, principen om lika behandling.
Denna princip, liksom förbudet mot diskriminering, finns också med i förslaget till stadga om grundläggande rättigheter.
Jag pratar nu om programmet för kamp mot diskriminering som vi debatterar i dag tillsammans med förslaget till direktiv.
Programmet kan, trots den måttliga finansieringen, spela en betydande roll för att stärka mekanismerna i kampen mot diskrimineringen och dess mål kan uppnås om en samordning görs med andra program och initiativ på området, på såväl gemenskapsnivå som i medlemsstaterna.
Det är medlemsstaterna som har det direkta ansvaret för att stoppa diskrimineringen och därför är det nödvändigt att använda sig av all vår erfarenhet och lagstiftning på området, liksom att parlamentet gör en effektiv uppföljning.
Stödet till sociala samtalspartner, icke-statliga organisationer och andra institutioner som strävar mot samma mål är lika nödvändigt som den stränghet vi måste kräva i urvalet av åtgärder och organisationer som vi ger finansiellt stöd.
Den budgetspänning som finns i utgiftsområde 3, där detta och andra program hör hemma, är ingen hemlighet för någon, kära kolleger.
Om nu den nuvarande rättsliga grunden frigör medel för nya förberedande åtgärder, kan finansieringen av dem inom denna kategori leda till en minskning av medel till andra politikområden.
Jag vill nämna att det i programmet emellertid inte, till skillnad från kommissionens åtagande, finns något uttryckligt omnämnande av utgifterna för det planerade tekniska biståndet i finansieringsöversikten i programmet.
Av detta skäl bör alla anslag gå till operativa utgifter.
Medborgarna väntar sig konkreta åtgärder från vår sida.
Kampen mot diskriminering är något som berör alla.
Programmet rör sig enligt min mening på ett mycket allmänt plan.
Utan att ifrågasätta dess mål, vore det önskvärt att det gav stöd till åtgärder som ligger närmare verkliga diskrimineringssituationer.
När det gäller förslaget till direktiv vill jag först och främst gratulera vår kollega Thomas Mann till det utmärkta arbete han har utfört.
Det bör göras en balanserad, måttfull ansträngning, med en god rättslig hantering och hans betänkande återspeglar enligt min mening dessa kvaliteter.
Det gemensamma målet att stoppa diskrimineringen vid anställningar kan och måste angripas från många perspektiv, men det är uppenbart att den roll som unionen måste spela nödvändigtvis kräver att en rättslig minimiram fastställs som är konsekvent med alla åtgärder för att bekämpa diskriminering och särskilt med direktivet om diskriminering på grund av ras.
Länderna har redan en rättslig ram inom såväl det konstitutionella området som i den vanliga lagstiftningen och erfarenheter av de åtgärder som antagits i kampen mot diskriminering och dessa bör beaktas.
Därför är begreppen ramdirektiv och minimiramar nyckeln för att tolka det nuvarande direktivförslaget.
Men att ha en oklanderlig rättslig struktur som förbjuder diskriminering och skyddar dess offer sätter varken stopp för dess utövande eller dess orsaker.
Därför är det viktigt att bland annat uppmuntra och gynna dialogen.
Det sanktionssystem som blir möjligt enligt direktivet bör kunna ge en avskräckande effekt som får bort diskrimineringen.
Men förutom sanktioner är det viktigt att ogiltigförklara handlingar vid allvarliga brott mot bestämmelserna i direktivet.
Undantag med en annorlunda behandling som kan etableras av ideologiska och religiösa skäl, eller av åldersskäl, måste förena den rätt vissa offentliga eller privata organisationer åtnjuter med en noggrann respekt för lika behandling.
Ärade ledamöter!
Vi har här ett nödvändigt, men inte tillräckligt, förslag till ramdirektiv vars mekanismer vi kommer att få tillfälle att förbättra när tillämpningen väl har kommit i gång.
Kampen mot diskriminering kommer att vara lång och därför måste vi vara uppmärksamma på resultaten av de åtgärder vi debatterar i dag.
(Applåder)
