# ID: svediakorp-gov404899
# author: Cashman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 784
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Det är en ära för mig att stå här i denna kammare och lägga fram vad som inte bara är mitt första betänkande som ledamot av Europaparlamentet utan också ett betänkande som gäller en fråga som jag känner varmt för.
Jag vill framföra mitt uppriktiga tack till min medföredragande, Elizabeth Lynne, för hennes samarbete och konstruktiva förslag och utsträcka den tacksamheten till alla medlemmar i arbetsgruppen av föredragande för artikel 13.
Som föredragande av handlingsprogrammet för bekämpning av diskriminering har jag försökt att förbättra kommissionens text som företrädare för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Jag vill påpeka för ledamöterna att rådets arbetsgrupp var enhälligt överens om att rekommendera rådet att kommittén i handlingsprogrammet bör ändras till blandad kommitté, en kombination av förvaltnings- och rådgivande förfaranden och därigenom öka de enskilda medlemsstaternas befogenheter.
Rådet informerade parlamentet innan omröstningen i utskottet ägde rum, men bara just före, avsiktligt för att utesluta varje möjlighet till ytterligare diskussion med mig eller parlamentet.
Som föredragande anser jag att kommissionens ursprungliga förslag om kommitténs sammansättning är det bästa sättet för att lyckas med parlamentets och programmets målsättningar.
En politiker kan inte få ett större ansvar än att ges möjlighet att gottgöra de oförrätter som så ofta drabbar minoriteter.
Jag vill gärna ta på mig det ansvaret och är fast besluten att se till att detta handlingsprogram för bekämpning av diskriminering, inte bara i EU utan också i kandidatländerna inte är slutet på en ädel process, utan början.
De av oss som har det tillräckligt tryggt och säkert för att utforma vår egen arbetsmiljö och sociala miljö har ingen möjlighet att föreställa oss den förfärliga och ibland livshotande diskriminering som människor dagligen utsätts för.
Varför förekommer sådan diskriminering?
Den är ologisk, irrationell och baserad på okunskap.
Den finns för att bra män och kvinnor inte gör något eller vi börjar göra något men slutför det aldrig.
Vi är partiska i vår inställning och hantering av problemet.
Vi gynnar vissa minoriteter och grupper men inte andra.
Vi styrs av allmän opinion eller media.
Genom att vi låter oss tyglas skapar och bekräftar vi en hierarki av förtryck.
Medan jag utformade mitt betänkande blev jag ledsen när jag insåg att några icke statliga organisationer anser att deras fortsatta verksamhet är viktigare än hos andra grupper.
Bara en organisation insåg sambandet mellan dess förtryck och förtrycket av alla de grupper som angavs i artikel 13 och det var Stonewall Group i Förenade kungariket.
Detta är skälet till att jag, som en medlem av en minoritet, utfärdar denna allvarliga varning att om vi inte inser att diskriminering mot en grupp är detsamma som diskriminering mot alla grupper kommer vi inte att uppnå någonting utom spridning av icke statliga organisationer och andra grupper.
Ingen grupp bör kunna gå framåt på bekostnad av en annan.
Vi måste komma ihåg att vi har att göra med verklig smärta och verkligt lidande och verkliga liv.
Ledamöter har kanske mottagit förfrågningar från icke statliga organisationer om finansiering och speciellt för verksamheten.
Jag förstår deras oro men jag har försäkringar från kommissionen att fristående organisationer fortfarande kommer att kunna ansöka om bidrag för detta och andra program och initiativ som kommissionen organiserar.
I mitt betänkande har jag krävt större representation och engagemang från icke statliga organisationer, större ansvarsskyldighet till parlamentet, upprättandet av en årlig rapport som skall debatteras av parlamentet, högsta möjliga insyn, större vikt tagen till det förflutna i kampen mot fördomar samt erkännande av mångsidig diskriminering.
EU har inte ett bra rykte när det gäller bekämpning av diskriminering.
Nu är tiden mogen att göra jobbet och det måste göras med hela vår själ.
Vi kan aldrig bli kvitt trångsynta personer.
Vi kommer bara att uppmuntra dem ytterligare.
Tänk er världen genom ett barns ögon som växer upp i en värld som diskriminerar det på grund av att det är av kvinnligt kön, tillhör en etnisk minoritet, är handikappat eller lesbiskt.
Vi har så mycket att göra för det barnet och för andra.
Detta är inte en tid för feghet.
Om vi saknar mod att få slut på diskriminering, då måste vi åtminstone vara hederliga och anständiga att erkänna att den existerar.
Som politiker måste vi ha modet att bli impopulära på kort sikt för att göra det som är rätt och riktigt på lång sikt.
Jag uppmanar parlamentet att stödja mitt betänkande.
(Applåder)
