# ID: svediakorp-gov404862
# author: Montfort (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 473
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) För vissa av oss kommer Polens anslutning till Europeiska unionen att symbolisera en befrielse: i det Europa som general de Gaulle kallade " katedralen ", har Polen både en unik och en fullvärdig plats.
De historiska, kulturella och även känslomässiga band som mitt land har haft med Polen i flera århundraden gör kanske oss fransmän mer måna än andra om det mottagande som denna nation bör få, en nation som i sig självt praktiskt taget är en sammanfattning av vår kontinents ära och fall.
Polen har alltför länge betraktats som sina hotfulla grannars främsta slagfält, för vilka en annektering av Polen alltid har varit den första punkten på deras expansionistiska program; det har betraktats som en ofrivillig scen för historiens mest avskyvärda tragedier och sedan, under flera decennier, som ett land vilket överläts till förtrycket under en totalitär regim, som med uppmuntran av vår medbrottsliga tystnad trodde sig ha fått bukt med landets legendariska motståndsanda.
Men Polen har aldrig upphört att med stor kraft illustrera värden som frihet, mod och oberoende - allt det som utgör grunden för de gemensamma värderingar på vilka vårt politiska Europabygge förväntas vila.
Vi är således skyldiga att så snart som möjligt välkomna Polen här hos oss, och behandla landet som det förtjänar att behandlas, dvs. som en som alltid har varit medlem.
Låt oss få slippa tvivelaktiga revisioner och normativa krav som inte har med saken att göra - tillämpade vi dem skulle landets situation försämras i stället för förbättras: med 25 procent av befolkningen sysselsatt inom jordbruket är Polen inte detsamma som Luxemburg, och debatterna om hur gemenskapens regelverk skall tillämpas på kandidatländerna får ibland en surrealistisk dimension, om man nu inte skall acceptera den skandalösa tanken på ett Europa i flera hastigheter, där de enda skillnader mellan folken som räknas är de ekonomiska skillnaderna.
Nej, Polen förtjänar bättre än ett villkorat mottagande: dess förflutna är dess bästa pass, dess värdighet dess bästa advokat.
Men detta land, som oupphörligen har kämpat mot alla former av hegemonier, kommer framför allt att ge oss en såväl ny som erfaren syn, som kan hjälpa oss att förebygga risken för nya former av imperialism, om det så bara vore den som skenbart är harmlös men som ändå bär på de allra värsta faror, nämligen den som grundas på generositet och gott samvete som man inte behöver betala särskilt mycket för.
Genom att låta Polen träda in i det gemensamma huset ger unionen prov på rättvisa i förhållande till den nya medlemmen: en rättvisa som detta land har saknat under en alltför lång tid.
Betänkande (A5-0245 / 2000) av Jürgen Schröder
