# ID: svediakorp-gov404860
# author: Caudron (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 485
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) I egenskap av ledamot i den gemensamma parlamentarikerkommittén Europeiska unionen-Polen, gläder jag mig åt att kunna uttala mig om läget i förhandlingarna med Polen.
Jag vill erinra om att avtalet mellan Europa och Polen undertecknades i december 1991 och trädde i kraft i februari 1994.
Den 5 april 1994 lämnade den polska regeringen in sin formella ansökan om medlemskap i Europeiska unionen, och den 31 mars 1998 inleddes förhandlingarna officiellt.
Genom sin yta och befolkning är Polen i dag det land som " väger tyngst " bland alla kandidatländer.
På grund av sitt geografiska läge utgör landet en mycket viktig stabilitetsfaktor för unionens framtida geopolitiska ordning.
Dessutom är Polen en aktningsvärd ekonomisk partner, med tanke på att det är Europeiska unionens fjärde största exportmarknad, efter Förenta staterna, Schweiz och Japan.
Medlemskapsförhandlingarna med Polen har gått in i ett avgörande skede, eftersom alla kapitel inletts, även den mycket viktiga frågan om jordbruket.
Europeiska kommissionen har offentliggjort den andra rapporten om Polens framsteg på vägen mot anslutning.
Här konstateras att många framsteg har uppnåtts tack vare landets ansträngningar, bl.a. när det gäller att införliva gemenskapens regelverk.
Polen respekterar dessutom fullt ut de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Det har också gjorts påtagliga framsteg på miljöområdet, med genomförandet av den " nationella miljöskyddsfonden och tillämpningen av principen " att den som förorenar skall betala ".
När det gäller landets externa förbindelser har den polska regeringen särskilt uppmärksammat frågan om landets gränser mot Kaliningrad-regionen, Litauen, Vitryssland och Ukraina, genom att förstärka den institutionella och administrativa kapaciteten, särskilt inom gränspolisen.
Problem kvarstår: Enligt kommissionen har Polen ännu inte uppnått tillräckliga resultat för att öka rättssystemets effektivitet.
Landet bör dessutom engagera sig mer i kampen mot korruption.
Ur en ekonomisk synvinkel betonar kommissionens dokument att Polens främsta utmaning är att påskynda reformerna och privatiseringen, särskilt inom jordbrukssektorn.
En omstrukturering av jordbrukssektorn tycks nödvändig i ett land där landsbygdsbefolkningen utgör 38 procent av befolkningen och 4,9 procent av BNI, och där sysselsättningen inom jordbruket uppskattas till 27,4 procent, att jämföra med 5 procent i Europeiska unionen.
Jag är väl medveten om att de polska myndigheterna bedömer att Polen är berett att bli EU-medlem redan vid 2002 års utgång.
Det är kanske inte lika uppenbart för den polska befolkningen, som till stor del fortfarande är euroskeptisk.
Därför verkar det vara för tidigt att redan nu fastställa ett alltför precist datum, även om detta kandidatland kommer att vara ett av de första som ansluter sig till Europeiska unionen!
Vi har våra åtaganden.
Polen gör betydande ansträngningar.
Datumet och de närmare bestämmelserna för anslutningen bör fastställas genom ett gemensamt avtal, och inte på ett " konfliktfyllt " sätt.
