# ID: svediakorp-gov404850
# author: Turchi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 399
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Under dagens lopp har frågan om utvidgningen hela tiden funnits med i våra inlägg och diskussioner.
Var och en av oss, även de som inte tar till orda, har säkert under arbetets gång frågat sig vad Europa betyder för dem, för deras parti och för det land de företräder.
För mig innebär inte talet om utvidgning att man sanktionerar att några länder skall tillhöra Europa eller inte.
Europa och Europeiska unionen är två olika saker: det sistnämnda är en politisk enhet som skapades för femtio år sedan och det förstnämnda en geografisk, historisk, religiös, kulturell och social enhet som har funnits sedan urminnes tider.
För att bli medlem i unionen måste man kandidera, men man ingår i Europa av födsel, genom ett blodsband som förenar alla folk på denna underbara kontinent.
Låt oss inte glömma det när vi talar om utvidgning.
Vi är här för att, med rätta, ta ställning till ekonomiska, politiska och sociala kriterier, men låt oss akta oss för att tömma ett steg som i sig till stor del är oundvikligt och förutbestämt på all innebörd.
Polen, Ungern, Tjeckiska republiken, för att bara nämna några av " kandidaterna ": kan man kanske förneka att de hör till vår historia, vår kultur och våra rötter?
Detta innebär självfallet inte att vi frånhänder oss vårt ansvar: kontrollen av att gemenskapens regelverk har införlivats kan man inte bortse ifrån och unionen å sin sida måste hålla de åtaganden den har gjort gentemot dessa stater inom ramen för strategin inför anslutningen.
När vi hanterar denna ytterst ömtåliga övergångsfas får vi inte underskatta behovet av en sund pragmatism, så att vi undviker onödiga principstrider.
I generella termer är vi alla överens om en utvidgad union, men detta kan bara uppnås till fullo när kandidatländerna har genomfört nödvändiga strukturella reformer, när Europeiska unionen har försett sig med institutioner och beslutsförfaranden som kan klara en sådan situation och framför allt när vi äntligen inser att Europa inte handlar om politisk status, utan framför allt om rötter och gemensam historia, blod och tårar, drömmar och illusioner som förenar oss alldeles bortsett från politiska och ekonomiska problem.
Betänkande (A5-0238 / 2000) av Carlsson
