# ID: svediakorp-gov404843
# author: Lulling (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 549
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Mycket smakar gott men lite smakar mer!
Jag lade ner min röst i omröstningen om denna meterlånga resolution om utvidgningen, eftersom jag anser att parlamentet med detta delvis svårsmälta pappersberg inte har tjänat det politiska och goda syftet med utvidgningen av Europeiska unionen öster- och söderut.
Jag till och med befarar att denna samling av länder- och tvärsnittsbetänkanden kan visa sig vara kontraproduktiv, framför allt i de länder i Central- och Östeuropa som har ansökt om medlemskap i Europeiska unionen.
Effekten av denna meterlånga resolution med 127 paragrafer riskerar till och med att bli den motsatta till dess längd.
Vi borde ha låtit det räcka med länderbetänkandena och på sin höjd en kort men pregnant resolution.
Det avgörande är att vi låter de rätta signalerna utgå härifrån om att vi vill ha en anslutning, att den inte skall förhalas, samtidigt som det måste framgå att såväl kandidatländerna som gemenskapen måste klara en utvidgning i ekonomiskt, socialt och finansiellt avseende.
En realistisk inställning beträffande det man klarar innebär inte en förhalning, tvärtom!
Vi vill av många goda skäl, inte minst för att säkra en varaktig fred, att hela Europa enas, något som kommer att göra sådana krig omöjliga som mina föräldrar och även jag har fått uppleva.
Det bör kort och gott vara vår signal i dag.
Vi varken kan eller vill längre kräva av kandidatländerna in puncto gemenskapens regelverk, som vi hittills inte själva har varit i stånd till.
När jag läser kapitlet om lika möjligheter och utvidgning i resolutionen där det står att övertagandet av gemenskapens regelverk på området jämställdhet mellan könen är en conditio sine qua non, och kraven på kandidatländerna som följer så är det en sammanställning som dessa länder kan uppfatta som ett bromsande av deras anslutning.
De bör veta att vi inte alls har nått så långt med gemenskapens regelverk på just det området som ligger mig varmt om hjärtat.
På pappret har mycket uppnåtts in puncto likabehandling och lika möjligheter för kvinnor och män.
Men hur ser det ut i praktiken?
Vi har ju på det här sammanträdets föredragningslista ett betänkande om lika möjligheter för kvinnor och män, som återigen visar hur illa det i praktiken är med gemenskapens regelverk på just det området.
Det vore helt enkelt arrogant att kräva mer av kandidatländerna än vi själva har lyckats uppnå på området under 25 år, sedan de första direktiven kom om likabehandling.
Det var det jag ville säga och genom att lägga ned min röst visa att parlamentet i stället borde ha producerat mindre papper och mer substans.
Jag tycker också att det är viktigt att vi sänder ut en signal som uppfattas på rätt sätt i kandidatländerna om att vi vill ha en anslutning, men att även vi måste vara i stånd att uppfylla de förutsättningar som en sådan kräver.
När jag ser vad som hittills har uppnåtts i frågan på regeringskonferensen har vi ingen anledning att vara särskilt stolta utan borde börja med att sopa rent framför egen dörr, i stället för att ställa krav på kandidatländerna som vi själva inte kan uppfylla.
