# ID: svediakorp-gov404838
# author: Fruteau (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 338
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Europeiska unionens kallelse har alltsedan grundandet varit att ena folken.
Även om det är svårt att olika strömningar och historier, och ibland motsättningar, skall förmås att existera sida vid sida, tycker jag att utvidgningen bör gå linje med denna fredslogik och medverka till att en gemenskap förverkligas som sträcker sig bortom föråldrade geografiska och ideologiska gränser och som vägleds av gemensamma värderingar och regler.
Men för att Europa inte skall begränsas till ett frihandelsområde måste Europeiska unionen samtidigt ge ett klart och tydligt svar på de institutionella, sociala och ekonomiska frågor som utvidgningen oundvikligen kommer att väcka.
Vi måste redan nu skapa oss en pragmatisk föreställning av konsekvenserna av ett Europa med inte bara 15, utan med 25 eller 30 medlemsstater.
Vi måste på ett lämpligt sätt bemöta en utvidgning som i stor utsträckning kommer att leda till ett ökat antal missgynnade regioner och tillsammans reflektera över risken för en ökad brist på jämvikt inom det europeiska området, för att undvika att Europa inte blir en vidsträckt heterogen gemenskap.
Därför måste vi ge prov på fantasi för att omformulera kriterierna för beviljande av strukturstöd, i syfte att garantera ett lämpligt stöd till kandidatländernas, men också unionens, fattigaste regioner.
I det avseendet skulle jag önska att de yttersta randområdena (6 av dessa 7 områden återfinns bland EU: s 10 fattigaste) fick ett strukturstöd som inte bara grundades på BNI-kriteriet, utan också på geografiska, demografiska och framför allt sociala indikatorer.
Utvidgningen skall inte finansieras av de allra fattigaste.
Denna uppfattning bör vägleda de institutionella, ekonomiska och finansiella reformerna under hela anslutningsprocessen.
Det är priset för att processen skall förstås och accepteras, och för att den solidaritetsprincip som skall stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen inom EU skall bli verklighet.
I betänkandet av Elmar Brok behandlas de frågor jag nyss har behandlat, och därför har jag röstat för det.
