# ID: svediakorp-gov404837
# author: Fiebiger (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 314
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Jordbruks- och livsmedelsnäringen är precis som det visade sig när de västeuropeiska staterna skulle införlivas i Europeiska gemenskapen ett av de mer besvärliga områdena.
Det krävdes långsiktiga förberedelseåtgärder och ofta fleråriga övergångsbestämmelser och särskilda bestämmelser.
Nu uppmanas kandidatländerna i de central- och östeuropeiska staterna, enligt min uppfattning med rätta, till liknande övergångsbestämmelser och särskilda bestämmelser.
Därvid bör beaktas att en konkurrenskraftig jordbruks- och livsmedelsnäring i kandidatländerna kommer att få avgörande betydelse på grund av dess stora ekonomiska och samhälleliga värde för en framgångsrik omvandlings- och omstruktureringsprocess.
Jordbruksnäringen är i dag ett område som i stor utsträckning omfattas av enhetliga, bindande ramvillkor.
Den nationella kompetensen är kraftigt begränsad.
Om det får man tycka vad man vill, men knappt 50 procent av EU: s budget måste gå till att hålla denna jordbrukspolitik vid liv.
I Berlin-besluten avsattes 3,1 miljarder euro per år under perioden 2000-2006, det vill säga totalt 21,8 miljarder euro, till förberedelser av kandidatländernas anslutning och ytterligare 58,1 miljarder euro till utvidgningen från och med år 2002.
Ur dagens synvinkel kommer dessa ekonomiska ramar inte att räcka till för att lösa den komplicerade processen med de kommande integrationssamtalen, framför allt vad de sociala avtalen beträffar.
Ett utökande av de ekonomiska ramarna för EU: s utvidgning kommer däremot endast att vara möjligt genom en ökning av bidragen från EU: s nuvarande medlemsstater och inte genom en ständig minskning av de planerade utgifterna för gemenskapens olika politikområden.
Det är också en del av sanningen.
Det motsatta förhållandet skulle orsaka splittring inom jordbruket och utgöra en fara för den sociala utvecklingen i hela Europas lantliga struktur.
Om det går bra för bönderna går det bra för staten, ett gammalt talesätt som rymmer stor visdom och även gäller i dag.
