# ID: svediakorp-gov404777
# author: Klaß (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 424
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Vi vill garantera säkerheten i djurfoder och livsmedel och behöver därför rambestämmelser.
De senaste årens kriser har gjort oss alla mer uppmärksamma på detta.
En sak kan konstateras: dioxinkrisen uppstod till följd av brott mot rådande bestämmelser.
Nu är granskningar av direktiven beträffande djurfoderssäkerhet påkallade.
I våra överväganden måste vi däremot alltid ta hänsyn till kretsloppet, det vill säga, vi behöver som den franske rådsordföranden Glavany uttryckte det, en kvalitetspakt mellan samhället, industrin och jordbruket.
Sambanden måste beaktas alltifrån den naturliga produktionen vidare under den industriella bearbetningen ända fram till marknadsföringen.
Vid fastställandet av gränsvärdena måste vi tänka på att naturen har sin egen lagstiftning, att skörden faller olika väl ut och att jordbrukaren i slutändan blir offer för inverkan på miljön som denne inte kan påverka.
Jag uppmanar därför kommissionen och rådet att upprätta ansvarsbestämmelser som skyddar bonden och dennes mark, det vill säga göra skadeståndsbestämmelserna praktiskt genomförbara enligt principen att förorenaren betalar.
Direktivet från 1999 var väl genomtänkt, och den kan även nu leda till framsteg, eftersom förekomsterna bevisligen minskade.
Därför undrar jag nu: Behöver vi en ytterligare skärpning?
Jag tror att vi snarare behöver ett agerande mot brottsliga handlingar.
Jag kan upplysa kollegerna om att ändringsförslag 41, 42, 43 och 44 som Europeiska folkpartiets grupp och Europademokrater lämnade in har dragits tillbaka.
Nu planeras att medlemsstaterna skall föreskrivas en möjlighet att införa en åtgärdsgräns, som ger dem fritt handlingsutrymme inom de fastslagna gränsvärdena.
Ett sådant fritt spelutrymme innebär med tanke på de nödvändiga europeiska bestämmelserna en risk för producenterna, handeln och saluföringen.
Här råder ovisshet och därmed ovisshet på den inre marknaden.
De fastställda europeiska bestämmelserna är därför den linje vi alla måste följa.
Det är nödvändigt att främmande ämnen som är extremt giftiga inte blir föremål för handel eller används i foderblandningar, och det har aldrig varit innebörden i ändringsförslagen.
Bönderna har rätt till oklanderligt djurfoder, för endast friska djur kan säkra en framgångsrik verksamhet.
Alla bestämmelser är ineffektiva om de inte är föremål för stränga och ingående kontroller.
Därför är vi i Europeiska folkpartiets grupp och Europademokrater angelägna om att det skall finnas effektiva kontrollinstrument och vi förespråkar, precis som föredraganden, att kommissionens kontrollexperter oanmälda i ett nära och konstruktivt samarbete med medlemsstaternas kontrollmyndigheter skall kunna utföra kontroller på plats.
