# ID: svediakorp-gov404776
# author: Auroi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 761
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina kära kolleger!
Vi måste komma ihåg att en av nyheterna i vitboken om livsmedelssäkerhet var begreppet från gård till bord, vilket innebär att jordbrukarna har ett direkt ansvar för kvaliteten på och ofarligheten hos de animala och vegetabiliska produkter som de producerar.
Nästan ett år efter det att vitboken offentliggjordes - och till följd av ett stort antal livsmedelskriser, varav många hade en direkt koppling till djurfoder - är betänkandet av Paulsen det första som angriper djurfoderfrågan vad avser livsmedelssäkerhet.
Det kan vi alla glädjas åt.
Ett av förslagets starka punkter är principen om förbud mot utspädning, vilket förhindrar att en andel smittade, t.ex. dioxinsmittade, djur blandas med friskt foder.
Denna ståndpunkt försvaras av Paulsen och utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor.
Det är också min ståndpunkt i egenskap av fördragande av yttrande för utskottet för jordbruk.
Men de ändringsförslag som har ingivits av mina kolleger från PPE-gruppen, Klass, Jeggle och Sturdy, innebar att utspädning blev tillåtet i det förslag som röstades igenom av utskottet för jordbruk.
Eftersom jag inte kan offra livsmedelssäkerheten för livsmedelslobbyisternas vinning, har jag dragit tillbaka mitt namn från betänkandet.
Vad är det ni vill, kära kolleger?
Jag kan inte förstå PPE-gruppen, som trots upprepade kriser - alltifrån de dioxinsmittade belgiska kycklingarna, de franska reningsverkens avloppsslam i djurfoder till det nederländska fallet med motorolja i olja avsedd för livsmedel - vill fortsätta att förgifta de europeiska konsumenterna, lite grann.
Om en uppsättning produkter är dioxinsmittad skall man enligt dessa kolleger i alla fall inte göra sig av med produkterna!
Det skulle således vara mycket bättre att tillföra friska produkter tills man har nått en godtagbar föroreningsnivå.
Mina kära PPE-kolleger!
Med hänsyn till vitboken, försiktighetsprincipen och livsmedelssäkerheten finns det bara en enda godtagbar föroreningsnivå på det djurfoder som till slut hamnar på våra tallrikar, och det är den nollnivå som går att uppmäta i dag.
Och det är än viktigare med tanke på att dioxin är en produkt som ackumuleras i organismen.
Om det förblir tillåtet med utspädning, kommer det dioxin som finns i djurfoder att först lagras av ett djur, och sedan, i än högre grad, av konsumenten, som på så sätt successivt ackumulerar denna giftiga produkt i hela sin organism.
Vi bör således följa Paulsen och utskottet och anta principen om förbud mot utspädning, för att uppnå säkerhet på djurfoderområdet och verkligen skydda de europeiska konsumenterna.
När det gäller kontroller ligger betänkandet av Bart Staes till grund för kommissionens förslag till direktiv om kontroller på djurfoderområdet.
I detta betänkande anammas och preciseras viktiga element i syfte att komma till rätta med de funktionsbrister som framkom i samband med dioxinkrisen sommaren 1999.
Strävan är att undvika dålig samordning mellan de nationella institutionerna och EU-institutionerna.
Som föredragande av yttrande godkänner jag de huvudsakliga ändringar som har föreslagits av kommissionen: utformning av lämpliga interventionsplaner på nationell nivå; en möjlighet för kommissionen att återgå till tillfälliga skyddsåtgärder; en skyldighet för medlemsstaterna att informera kommissionen så snart en smitta eller allvarlig risk för smitta upptäckts samt upprättande av en rättslig grund.
Det bör framhållas att kontrollerna måste utföras på alla nivåer, så att det blir möjligt att skapa ett system för akuta insatser.
Den första kontrollnivån skall handhas av djurfodertillverkarna samt jordbrukarna, vilka bör vara de första att måna om kvaliteten på och ofarligheten hos de produkter som de använder.
Den andra nivån är självklart medlemsstaterna, som har ansvaret för kontroller i fråga om livsmedelssäkerhet.
Den tredje nivån - och det är den som är föremål för denna ändring - upphöjer Europeiska kommissionen till högste väktare vad gäller livsmedelssäkerhet.
I akutfall skall kommissionen kunna ingripa utan att samråda med medlemsstaterna och vidta provisoriska åtgärder som erfordras av de akuta omständigheterna.
Allt detta är bra på alla sätt och vis, men det finns ändå anledning att återge parlamentet en roll i det här systemet.
Man borde därför föreskriva ett utrymme, åtminstone i slutet av processen, så att kommissionen kan informera parlamentet om vilka beslut som har fattats.
Och slutligen: när man väl har inrättat den europeiska livsmedelsbyrå som föreskrivs i vitboken, vilken roll skall den då spela?
Dessutom måste man se till att denna process inte fråntar medlemsstaterna, företagen och producenterna deras ansvar.
