# ID: svediakorp-gov404774
# author: Paulsen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 957
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Idag skall vi diskutera och kanske rösta om sammanlagt tre betänkanden, som behandlar detta ämne, två av dem är mina.
De utgör de första stegen på den långa, långa vägen mot skapandet av livsmedelssäkerhet för alla 370 miljoner invånare i Europa.
Vi kan väl hoppas på att innan hela det här paketet är på plats, kommer vi att vara åtskilliga fler medborgare, som berörs av dessa regler.
Detta är det första steget, och det handlar nu också om att fastställa oerhört viktiga principer inför hela arbetet.
Det första av mina betänkanden handlar om främmande ämnen i djurfoder.
De viktigaste förändringarna som kommissionen föreslagit, och som jag stöder, är att direktivet skall omfatta absolut alla tänkbara foderprodukter, även produkter för utfodring av de djur som jag kallar smådjur, d.v.s. katter, hundar, marsvin etc.
Reglerna är dock i första hand avsedda att gälla foder för de djur vi äter själva.
Efter det som har hänt på den europeiska marknaden torde det idag vara alldeles glasklart för oss alla att vi människor får äta det vi ger våra djur.
Den andra viktiga principen är det s.k. utspädningsförbudet.
Detta innebär att om ett parti foderråvara har för höga gränsvärden så får det inte blandas ut i oskadade partier för att på så sätt undkomma gränsvärdena.
I kommissionens förslag tas de regler bort som ger lokala, nationella myndigheter rätt till lokala undantag.
Detta stöds i mitt betänkande.
Vi vet att de främmande ämnen det här är tal om mycket sällan är akut giftiga ämnen, utan det är långsiktiga, långlivade och ackumulerbara ämnen, såsom dioxin, aflatoxin och tungmetaller som kadmium, bly och kvicksilver.
Vi vet att nivåerna av dessa ämnen ständigt ökar i vår livskedja.
Halterna ökar stadigt och långsamt i jorden, i fodret, i maten.
Därför är det viktigt att vi startar den förebyggande processen med att lyfta en del av dessa produkter ur kedjan.
Halterna får inte ständigt öka i kroppen genom livet.
Vi vet t.ex. att kadmium på sikt blockerar njurar, både hos djur och människor.
Vi vet att dioxin och aflatoxin är cancerframkallande etc.
Jag är helt ense i alla de förslag som kommissionen har lagt fram i detta avseende.
Dessutom, och detta är viktigt för det kommer upp vid omröstningen, vill kommissionen införa något som kallas åtgärdsgräns.
För alla dessa ämnen finns ett så att säga naturligt bakgrundsvärde, ett evigt brus.
Vi kommer aldrig undan detta helt och hållet.
Därför har vi satt ett gränsvärde som inte får överskridas.
Åtgärdsgränsen är en vaksamhetsgräns, en möjlighet att starta en utredning när man upptäcker att ett ämne i en produkt eller i ett område ökar över bakgrundsvärdet, men fortfarande håller sig under förbudsvärdet, alltså den gräns där vi måste ingripa.
Det här är en central och viktig punkt i ett förebyggande arbete.
På lång sikt är det mycket viktigt att vi i lugn och ro kan starta en undersökning och försöka stoppa ett visst ämne innan det når det här akuta gränsvärdet.
Det skulle alla i hela livsmedelskedjan faktiskt tjäna på.
Om vi låter saken bero tills gränsvärdet uppnås blir åtgärderna mycket drastiska.
Då blir det katastrofingripanden av typen " dioxin i Belgien ".
Det vore viktigt för oss att genomföra försiktighetsprincipen på ett sådant sätt att vi kan klara detta.
Jag har försökt i båda de här omarbetade direktivförslagen att få fram ett språkbruk som är läsbart.
En lagtext skall vara så precis att lagen verkligen kan följas.
Men jag anser också att det är parlamentets skyldighet att försöka få fram lagar, regler och förordningar i Europeiska unionen som är begripbara för dessa våra medborgare, som skall följa dem och behöver läsa dem.
Därför har jag gjort mycket av språkbruket rakare, försökt att förenkla, försökt att få det glasklart.
När det gäller gränsvärden, som måste sättas väldigt hårt i framtiden för att hejda en dålig utveckling, ber jag er att ta hänsyn till de problem som låga gränsvärden, till exempel för dioxin, kommer att innebära t.ex. för fiskarbefolkning i Östersjön, delar av Nordsjön, sannolikt i områden vid Medelhavskusten.
Jag ber er också ta hänsyn till de bönder som har sina åkrar intill hårdtrafikerade vägar eller intill industrier, som har kontaminerat stora områden.
Mycket av dessa förgiftningar eller spridningarna av tunga metaller skedde innan miljömedvetandet var tillräckligt och innan man visste vilka effekterna skulle bli.
Vi kan inte hitta syndarna.
Jag ber om att vi tar hänsyn till dessa enskilda näringsidkare framöver, därför att de är utan förskyllan och drabbas av ekonomisk katastrof.
När det gäller direktivet om officiell kontroll på djurfoderområdet är det viktigt att vi verkligen har en kontroll som är genomförd och som är likadan över hela unionen.
Om inte kontrollen efterlevs och vi har möjligheter att kontrollera kontrollanterna, så kommer hela säkerhetstänkandet för våra medborgare att undergrävas.
Medborgaren kan ändå inte riktigt lita på att det verkligen sker en kontroll om skillnaderna är stora mellan medlemsstater och regioner.
Det andra vi måste beakta är att olikheter i tillämpandet av dessa kontrollregler kommer att innebära allvarliga rubbningar av den inre marknaden.
Säkra livsmedel kommer att kosta i hela kedjan.
Då är det farligt om vissa länder, områden, eller branscher skulle kunna komma undan och priskonkurrera med dålig säkerhet.
Det är en extremt oönskad situation.
