# ID: svediakorp-gov404750
# author: Stockmann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 299
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
I dag är rätt tidpunkt för att diskutera utvidgningen.
Tio års medlemskap i Europeiska unionen för det förenade Tyskland är för oss en historia om solidaritet, som nu bör komma andra till del, även om det vid utvidgningen inte bara handlar om solidaritet.
Beträffande Racks betänkande har utskottet för regionalpolitik, transport och turism fört in sin ståndpunkt i Broks betänkande.
Tre punkter vill jag som socialdemokrat understryka.
För det första: Vi behöver ett ambitiöst transportinfrastrukturprogram för kandidatländerna.
Därför anser vi att budgetplanen inte är tillräcklig, ty klyftan mellan det diagnosticerade infrastrukturbehovet och de befintliga finansieringsinstrumenten i unionen, plus kandidatländernas egna möjligheter, är stor, och public private partnership-finansieringsmodeller kommer bara att kunna genomföras delvis.
Men tidsrymder om 50 år för utvecklingen är dock politiskt oacceptabla.
För det andra: De transeuropeiska korridorerna har definierats genom samverkan mellan olika transportslag.
Av det som till att börja med skedde på grund av nödvändighet - det gällde att lokalisera ett antagligt huvudsakligt flöde av gods- och persontransporter - skulle vi göra en dygd, det vill säga redan från början ta hänsyn till att transportsätten binds samman.
Också bör de traditionellt starka godstransporterna med järnväg få störst stöd.
Då kanske vi senare besparar oss den mängd ansträngningar för att revitalisera transporterna, som vi nu måste företa i våra egna länder.
För det tredje: För vägtransporterna vill vi ha övergångstider som möjliggör att de öppnas stegvis.
De skulle kunna påbörjas redan före anslutningen.
En ekonomisk och social balans ligger i båda parters intresse när det gäller att integrera transportmarknaderna, ty följderna av en snedvriden konkurrens på våra vägar håller oss redan i spänning.
