# ID: svediakorp-gov404747
# author: Fiori (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 410
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Många kolleger har redan påpekat att utvidgningen är ett viktigt och ambitiöst mål.
Låt mig tillägga att det även är en moralisk skyldighet från Västeuropas sida: för elva år sedan kom den sovjetiska regimen till vägs ände och de länderna vände sig till oss med sina förhoppningar.
Det är förhoppningar som vi måste reagera på med generositet och på lång sikt.
Naturligtvis döljer vi inte svårigheterna i samband med detta projekt.
Vi, å ena sidan, måste genomföra våra institutionella reformer och de, å den andra, måste genomföra viktiga interna reformer som bland annat gäller Köpenhamnskriterierna.
I det sammanhanget vill jag peka på de ändringsförslag som lagts fram av Oostlander till betänkandet som rör Tjeckien och Slovenien, om att man äntligen skall ta itu med de problem som ännu inte lösts när det gäller minoriteterna; jag tänker till exempel på den långa tvist som, just i Slovenien, rör den italienska befolkningsgruppen.
Frånsett detaljer och mer specifika frågor, så får vi inte förlora den historiska betydelsen av denna process ur sikte.
Debatten som har uppstått under den senaste tiden pekar på fyra nyckelfrågor: det datum när förhandlingarna avslutas, anslutningsdatum, den ordning i vilken de nya länderna skall bli medlemmar och övergångsperioden.
Min grupp har redan meddelat sin önskan att de första förhandlingarna skall avslutas under år 2003, vilket skulle ge en möjlighet till anslutning i juni 2004.
Naturligtvis är det en öppen fråga när det gäller den ordning i vilken de olika länderna skall komma med, bl.a. för att man måste se hur långt deras interna reformer har kommit.
Jag hävdar att det vore en klok lösning att hitta en bra kompromiss mellan en anslutning som är alltför splittrad tidsmässigt, och som utan tvekan skulle vara traumatisk för våra institutioners funktion, och en utvidgning som tar hänsyn till kandidatländernas legitima förväntningar när det gäller tidpunkten.
När det gäller övergångsperioderna så anser jag att vi inte bör falla för frestelsen att använda dessa instrument för att dämpa utvidgningens effekter, medan vi i själva verket späder ut de nya ländernas inträde i Europeiska unionen för att respektera de datum som vi har satt upp.
Det är i stället sant att dessa övergångsperioder kan doseras utifrån samtliga länders allmänna intressen, med stor öppenhet, balans och ansvarskänsla.
