# ID: svediakorp-gov404722
# author: Graefe zu Baringdorf (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 411
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kommissionär Verheugen!
Jag har utnyttjat tillfället som ordförande i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att besöka de länder som ansöker om medlemskap.
Man hör att även ni har rest mycket i dessa länder.
Jag tror att ni delar min bedömning att mycket har hänt i dessa länder, men att det i huvudsak - även ekonomiskt - ändå beror på de egna ansträngningar som gjorts där.
EU är i huvudsak närvarande genom jordbruksprodukter till nedsatt pris, som driver ned priserna i dessa länder.
Detta gällde särskilt när vi hade grisköttskrisen här, när redan nästan betalda svin via Sovjetunionen till slut hamnade i Polen.
Detta skärpte kontroverserna.
Om man nu talar om en avreglering av handeln genom den så kallade noll-lösningen, då har detta att göra med att kommissionen inte i tid hörsammade Europaparlamentets uppmaningar att absolut inte ge några exportbidrag till kandidatländerna.
Nu diskuteras i dessa länder, framför allt också i Polen, hur det står till med kompensationsbidragen.
Polackerna frågar sig: Kommer de sedan, när vi har anslutit oss, också att utbetalas till oss, eller är vi andraklassens länder?
Jag har försökt att klargöra att det kommer att ta lång tid i anspråk, och det kommer ju att diskuteras först efter anslutningen.
Det kommer att dröja ytterligare ett par år.
Det vore viktigare att nu koncentrera sig på strukturmedel.
Det vore klokt om polackerna krävde en höjning av Sapard, möjligen också en modifiering så att dessa medel bättre kan tillämpas i enlighet med villkoren, i detta fall villkoren för Polen, men också för de andra kandidatländerna.
Man kan göra följande jämförelse: Det finns i Polen 168 miljoner euro Sapardmedel.
Kompensationsbidragen belöper sig till 1,5 eller 1,8 miljarder euro, som är vitt spridda och inte på något sätt bidrar till utvecklingen av dessa länder.
Det vore klokt om vi nu också efterkom polackernas krav på en ökning av dessa strukturmedel och vid nästa jordbruksreform, som jag förlägger till ett tidigare tillfälle - åtminstone idémässigt - vid anslutningen av dessa länder anpassade våra instrument och hos oss även förändrade kompensationsbidragen i riktning mot strukturmedel.
Det skulle då motivera en gemensam målsättning i den senare gemensamma jordbrukspolitiken med dessa länder, och skulle då också på jordbruksområdet få en finalitet till följd, för att tala med Joschka Fischer.
