# ID: svediakorp-gov404721
# author: Van den Bos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 310
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi skall inte tala mer om utvidgningen, låt oss i stället tala om anslutningen eller ännu bättre, återförenandet av Europa.
Kandidatländerna har gjort enorma insatser för att uppfylla kraven.
Det är dock tydligt att det ena landet kommit mycket längre än det andra.
Därför är det omöjligt att sätta upp ett allmänt anslutningsdatum, varje land är välkommet så snart Köpenhamnskriterierna uppfyllts, före eller efter det europeiska valet.
Det är påfallande att betänkandena om de olika länderna ofta är mycket positivare än Brokbetänkandet.
Kandidatländerna blir inte hjälpta av att kraven skruvas ner eller om situationen föreställs bättre än den är.
Det återstår ju en hel del att göra.
Jag tänker på demokrati, rättsstat, decentralisering, korruptionsbekämpning, gemenskapens regelverk, industriell anpassning, konsumentskydd, miljöåtgärder och jordbruksreformer.
EU måste göra allt som står i dess makt för att stödja kandidatländerna i de här sakerna och naturligtvis inte lägga ut nya hinder.
Alla parter måste också sträva mot så få och så korta övergångsperioder som möjligt.
Hellre litet senare och bra än något tidigare och dåligt.
Jag kan konstatera en farlig utveckling.
Frustrationen ökar i kandidatländerna eftersom de tycker att anslutningsprocessen tar alldeles för lång tid.
Samtidigt ökar motståndet mot anslutning bland befolkningen i medlemsstaterna.
Till och med vi, europeiska politiker, har för litet insikt i förhandlingsprocessen.
Om den situationen inte förändras så kommer hela återföreningen att bli oviss.
Därför uppmanar jag regeringscheferna att ta sitt ansvar och sätta stopp för den utvecklingen.
De måste gå i dialog med sin egen befolkning och naturligtvis kan den då övertygas om hur viktigt det är med fred, stabilitet och välfärd över hela världsdelen och om den historiska betydelsen av ett återförenande av Europa.
