# ID: svediakorp-gov404716
# author: Väyrynen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 315
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I utvidgningsdebatten har man talat om en mycket stram tidtabell.
Å andra sidan har man förutsatt att de nya medlemsländerna innan anslutningen måste godkänna och verkställa hela gemenskapens regelverk och att övergångsperioderna måste vara få och korta.
Dessa ställningstaganden står i oförsonlig konflikt med varandra.
Några har föreslagit att denna konflikt skall lösas genom att man till att börja med erbjuder ansökarländerna EES-medlemskap.
Denna tanke är inte realistisk.
EES lämpar sig inte för ansökarländerna och de nöjer sig för den delen inte med mindre än ett medlemskap i Europeiska unionen.
En snabb utvidgning av EU är en politisk nödvändighet.
Därför har jag frågat och frågar även nu, varför ändrar vi inte villkoren för medlemskap?
Vi kunde definiera en grundstadga som skulle innehålla de centrala delarna i EES-avtalet samt en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Förutom att godkänna och verkställa denna grundstadga måste de nya medlemmarna naturligtvis uppfylla Köpenhamnskriterierna, ha som långsiktigt mål att godkänna hela regelverket, samt att förbinda sig till unionens politiska mål.
På detta sätt kunde vi skapa förutsättningar för flera länders eller till och med alla ansökarländers medlemskap redan under de närmaste åren.
Genom att dela gemenskapens regelverk i två delar kunde man å andra sidan säkerställa de nuvarande medlemsländernas integrationsnivå och främja ett intensivare samarbete mellan dem.
Om unionen utvidgas snabbt, måste den kraftigt decentraliseras, såsom framförs i ELDR-gruppens utvidgningsställningstagande.
Sålunda borde man skära ner unionens uppgifter och befogenheter och unionen skulle koncentrera sig på sådana kärnfrågor som endast kan skötas på EU-nivå.
Samtidigt skulle unionen naturligtvis också differentieras så att några av de nuvarande medlemmarna framskred längre i integrationen än andra.
Den utvidgade unionen skulle både splittras och differentieras.
Pratet om ansökarländernas snabba anslutning till unionen är bara tomma ord om inte villkoren för medlemskapet ändras.
