# ID: svediakorp-gov404710
# author: Saint-Josse (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 282
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Sex stater i går, femton i dag och tjugoåtta i morgon, men för vilket Europa?
Har vi lyckats inrätta detta olikheternas Europa som våra befolkningar så gärna vill ha?
Mer än en fråga är det en verklig utmaning som det åligger oss att anta.
Att sammanfatta utvidgningen i genomförandet av ett regelverk som vi håller på att göra, är att ägna sig åt en övning inom den högre teknokratin, genom att hävda att man låter kandidatländerna införliva tusentals gemenskapsförordningar, när vi i dag inte klarar av att tillämpa dem.
De allt starkare förbehåll som uttrycks av våra befolkningar, liksom Danmarks förkastande av euron, finns där för att påminna oss.
Medan vi håller på med att se över fördragen kräver redan vissa stater en ny reform.
Även här visar detta ständiga famlande antingen att vi inte vet vart vi är på väg eller att vi vet det alltför väl, men att det är omöjligt att erkänna.
Att vilja gå ännu längre skulle också vara lika oansvarigt.
Kommissionen har ju betonat risken för att kvalitet och snabbhet inte är förenliga.
Jag tror att just genom att redan gå för snabbt fram med sex och sedan med femton länder har vi visat på vår oförmåga att bygga ett Europa som respekterar skillnaderna hos sina första medlemmar.
Kan man rimligen gå framåt på detta sätt?
Jag tror inte det och vi vägrar i dag att följa er på den vägen som, på sikt, bara skulle avliva hoppet om en hållbar pacificering av den europeiska kontinenten.
Vi får se i morgon.
