# ID: svediakorp-gov404703
# author: Dybkjær (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 870
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Herr talman!
Jag instämmer med dem som säger att den kommande utvidgningen är en av EU: s största uppgifter.
Om inte den lyckas, så lyckas inte vi.
Så kan vi sitta och mysa i vår lilla klubb, men meningen med det hela kommer att gå förlorad; vi kommer inte att kunna säkerställa de stora perspektiven - fred, frihet och stabilitet.
Men vi kommer alltså inte heller att lyckas, om vi inte förstår att utvidgningen först och främst skall vara till nytta för inte bara vissa medborgare, utan för alla medborgare i ansökarländerna - eller i alla fall för de flesta av dem.
Och med all respekt för det som sägs och skrivs i parlamentet, men folkliga är vi inte.
Jag lyssnade därför mycket noga till kommissionär Verheugens ord om " förmedling av EU " till ansökarländerna, därför de flesta central- och östeuropeiska länder - om det nu inte är alla - har ju sagt att de kommer att hålla folkomröstningar eller i vilket fall inte sätta sig emot detta, och jag tror personligen att det är en god idé, men man skall bara göra klart för sig att man onekligen riskerar ett nej.
Vad var det då för problem som sysselsatte medborgarna, enligt Verheugen?
Verheugen nämnde migration, konkurrens, social dumpning, priserna osv.
Allt detta stämmer givetvis, men jag tror att det finns en sak som överskuggar alla andra: Hur kan vi överleva som land, nation och stat?
Nu uttalar jag mig naturligtvis bl.a. mot bakgrund av att jag kommer från ett litet land som just har sagt nej genom en folkomröstning.
Detta nej kommer nu att analyseras noga under den närmaste tiden.
Det råder absolut inget tvivel om att det är högerkrafterna som varit i rörelse, vi har ju också sett vem som har betalat för annonserna.
Det har också handlat om egoism och inte minst populism, och den fallande eurokursen har säkert heller inte hjälpt till i rätt riktning.
Även om vi naturligtvis är många som känner till de historiska förutsättningarna för euron och meningen med det hela, så har detta inte varit tillräckligt för att övertyga folk.
Men när det kommer till kritan, är det alltså funderingar om hur vi skall kunna överleva som stat som har sysselsatt folk.
Hur undgår man det faktum att det är politikerna i de stora länderna som Tyskland och Frankrike som bestämmer?
Jag tror att det är oerhört viktigt att vi beaktar detta element när vi skall förhandla med ansökarländerna.
Jag lovar och garanterar att det är mycket lätt att frammana unionsspöket i dessa länder.
De har faktiskt provat det riktigt länge på sin egen kropp.
En annan erfarenhet från Danmark som direkt har att göra med det utskott vars vägnar jag uttalar mig på, är att allt tyder på att det är långt fler kvinnor än män som har sagt nej.
Om vi inte skall riskera en upprepning i ansökarländerna, är det alltså avgörande att vi gör klart för oss att denna utvidgning inte bara skall vara till nytta för männen, utan också för kvinnorna.
Jag tror att alla nyktra undersökningar hittills har visat att övergången till marknadsekonomi drabbat kvinnorna i högre grad än männen.
Det råder ett mycket stort tryck på de traditionella sociala värderingarna i de tidigare planekonomierna i Central- och Östeuropa.
Den snabba omstruktureringen av de gamla statliga industrierna som sker för närvarande, har ju resulterat i en allvarlig arbetslöshet hos både män och kvinnor, samtidigt som den privata sektorn ännu inte har lyckats att fylla ut tomrummet; siffrorna tyder som sagt på att det verkligen är många kvinnor som blivit arbetslösa.
T.o.m. i länder som Litauen, där det råder ekonomisk uppgång, är det inte kvinnorna som får möjlighet att få arbete inom den privata sektorn, utan det är männen.
Av ett eller annat skäl anser man tydligen att det är männen som har anlagen för att verkställa saker och ting.
Vi blir alltså tvungna att göra klart för oss att kvinnorna är långt mer sårbara i förhållande till hela unionsprojektet än vad vi gett uttryck för hittills.
Jag vill verkligen uppmana kommissionen att uppmärksamma detta under alla förhandlingar som sker med ansökarländerna.
Om vi inte ser till att kvinnorna får arbete, om vi inte ser till att de icke-statliga organisationerna får delta och berätta om unionsprojektet, så kan vi glömma allt om att få ett folkligt ja - det kommer inte att lyckas.
Därför är det naturligtvis också viktigt att vi i samband med utvidgningen ser till att jämställdhetslagstiftningen genomförs på ett förnuftigt sätt, så att den utvidgning som vi alla hoppas på - här vill jag betona att ett av de länder som är mest positiva till utvidgningen faktiskt är Danmark - också kan äga rum i praktiken.
Men den kommer inte av sig själv, och jag uppmanar verkligen till att man uppmärksammar kvinnornas situation.
