# ID: svediakorp-gov404700
# author: Görlach (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 834
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Vi vet att jordbrukssektorn är en av de besvärliga sektorerna vid utvidgningen.
Men det gäller att inte skrämmas; utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling anser att om vi sätter in stödet inför anslutningen på ett riktigt sätt, så kan vi klara av det.
Men vi måste ha vissa saker klara för oss: Strukturen i kandidatländerna är så annorlunda, mer annorlunda kan den inte bli.
Och därför måste också alla åtgärder anpassas till de nu förekommande strukturerna i de enskilda medlemsstaterna.
Inom området import och export är det för närvarande så att bara Ungern har en positiv balans i utbytet av jordbruksprodukter med de femton länderna i EU.
Alla andra importerar mer jordbruksprodukter till sina länder än de exporterar.
Det bör vi hålla i åtanke, eftersom ju också många av våra jordbrukare är rädda för att när anslutningen sker, så går vi alla under, eftersom de alla är erfarna jordbruksländer.
Så är inte fallet.
Riskerna ligger på ett helt annat plan.
I utskottet för jordbruk är vi fast övertygade om att vi i fasen inför anslutningen skall lämna så mycket stöd som möjligt till dessa länder, till rätt ställe, med hjälp av Sapardmedel (Sapard - det särskilda föranslutningsprogrammet för jordbruket och landsbygdens utveckling).
Vi behöver i positiv bemärkelse en omdaning av strukturerna, från slakthus via mejerier fram till förädling.
Det är ingen mening med att vi importerar halva svin till de femton medlemsländernas union, förädlar dem här och sedan skickar tillbaka de färdiga produkterna till butikerna i dessa länder.
Så får vi inte dessa länder på fötter.
Allt som vi nu gör för att påbörja denna process, sparar pengar i fortsättningen.
Det måste också stå klart - även detta bör man diskutera öppet och ärligt med länderna - att den gemensamma jordbrukspolitiken inte får uppfattas som att man från medlemskapets första dag överallt, utan granskning av om det finns några prisförluster i de enskilda produktsegmenten, måste få ut samma betalning.
Detta vore orättvist gentemot andra strukturer i de femtons union.
Med en klok phasing-in kan det regleras förnuftigt.
Nu har vi naturligtvis problematiken med övergångsbestämmelser.
På djurhälso- och växtskyddsområdet begär dessa länder övergångstider om 10, 12 och i vissa fall 15 år.
Det går naturligtvis inte.
Och eftersom det inte är möjligt är det viktigt att göra mycket nu, så att övergångsbestämmelserna, där de absolut måste skapas, blir så korta som möjligt.
Att inleda åtgärderna nu är bättre än att sätta i gång ett långt gräl fem minuter före anslutningen.
Alla dessa saker som just har med jordbruket att göra får inte förvränga bilden av att följande gäller just inom jordbrukssektorn: Om de institutionella reformerna inte regleras ordentligt av oss i EU före anslutningen av de första kandidatländerna, kommer många saker inte att kunna regleras på det sätt vi vill.
Naturligtvis kommer ingen att förvånas över att utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling företräder uppfattningen att det viktiga jordbruksområdet, som fortfarande nästan kräver hälften av budgeten - och det kommer i huvudsak att förbli så - skall delta i parlamentets medbeslutande.
Detta säger jag med eftertryck på uppdrag av hela vårt utskott, med adress till alla jordbruksministrar i medlemsstaterna, oavsett vilken hatt de bär, ty det är där man bromsar, där sitter de som inte vill detta.
De blivande medlemsstaterna, våra kandidatländer, kommer in i en process med förändring av EU: s gemensamma jordbrukspolitik.
Det vore ett dåligt exempel på utövad parlamentarisk demokrati, om de på ett område, som är mycket viktigare för dem än för de flesta av våra erfarna femton länder, även i fortsättningen är demokratiskt uteslutna från utformningen av den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.
Detta är en mycket viktig punkt.
Jag vill säga en sak till: Det är i denna fas av regeringskonferensen nödvändigt att säga detta klart och tydligt till regeringarna i våra medlemsländer och framför allt till jordbruksministrarna.
Somliga områden kommer vi att tvista om, det gör vi redan nu.
Då handlar det om pengar.
Man antar att vi inte vill ge dem samma välsignelser i euro från den gemensamma jordbrukspolitiken.
Det stämmer inte.
Men rättvisa betyder inte att man mäter allt med samma mått.
Det betyder att var och en, i enlighet med sin situation i kandidatländerna, får bistånd som jämställer honom med var och en i de femton länderna.
Och det betyder inte att samma numeriska summor måste betalas per hektar, per ton eller per djur.
Det behövs inte, utan det skulle rentav betyda orättvisa.
Summa summarum: Inte skapa oro, men reformerna måste göras hos oss, annars fungerar inte heller inkluderandet i jordbrukssektorn.
